Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Sista tablån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trodde, oaktadt allt hvad han sett och upplefvat, icke att
han skulle dö. Han längtade för mycket till lifvet.
Kruse däremot tyckte, att han lefvat tillräckligt och
likaså gärna kunde stupa nu som sedan. Det skedde ju i
alla fall för fosterlandets skull. Hade han icke följt kungen
på alla dennes fälttåg? När han nu var död, hvad tjänade
det väl då till att lefva. Man finge endast se eländet och
nöden i landet utan att kunna vara i stånd att hjälpa det
ringaste, man finge endast höra det evinnerliga pratet och
öfverläggningarne, där mest partiernas enskilda intressen,
men rikets väl föga spelade någon roll. Man finge endast
vara vittne till, huru fegheten efterträddes af den döde
kungens oböjliga kamptystnad. Hvarför då lefva.
Men alltid, då hans själ sysselsatte sig med dylika
tankar, hade han af Buss fått en blick, och en
handtryckning, som manade honom att gå vidare.
Ändtligen hade man passerat fjällryggarne och kommit
ned i dalen. Men här blef det knappast bättre. Inga hus
syntes till, inga träd, endast öde, vida snöslätter.
På tredje dagen tyckte sig Kruse märka att marken,
hvarpå han gick fram, var ovanligt jämn och slät. En
tanke slog honom. Kanske man passerade öfver en älf?
I så fall kunde man lätt bestämma hvar man var.
Han drog sin värja och skrapade undan snön.
Verkligen. Det var is. Man befann sig alltså öfver ett
vattendrag.
— Hvad gör du? Tänker du reda dig en graf?
frågade Buss, som förvånad åsett hans beteende.
Kruse log. Han förstod hans tankar.
— Nej, nu bryr jag mig icke om sådant längre. Jag
börjar på att hoppas, att vi verkligen till slut skola komina
fram.
— Hur så?
— Se här! yttrade han och pekade på fläcken från
hvilken han skrapat bort snön.
Buss lutade sig ned.
— Is! utbrast han förvånad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
