Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Sista tablån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja just is. Det betyder att vi passera öfver en älf.
Sök reda på några värmländningar bland soldaterna. De
veta nog, bvad det är för ett vattendrag, yttrade Kruse.
Buss skyndade bort ocb kom tillbaka med några
soldater, tillhörande Jämtlands dragoner. Så fort dessa fingo
veta, att man befann sig vid ett vatten anade de, att det
var den åt svenska sidan flytande Enaälfven. De sade detta
åt Kruse, hvarpå de höggo hål på isen för att se, åt hvilket
håll vattnet flöt. Och sedan man kommit underfund
därmed riktade man ditåt sin kosa.
— Nu ha vi icke långt till Enbergen, yttrade de till
Kruse.
— Ar det en by? frågade denne.
— Nej, endast en fjälltrakt på den svenska sidan, men
sedan komma vi snart fram till byn Handås och hinna vi
blott dit, kunna vi anse oss räddade, svarade de.
Hoppet upptände allas hjärtan och lifvade deras steg.
Men ännu återstod ett par förfärliga nätter, hvarunder en
mängd folk fröso ihjäl. De återstående voro så vana därvid,
att de knappast brydde sig därom utan blott tågade vidare,
lämnande de förfrusna efter sig.
Ändtligen skymtade några stugor i fjärran.
— Det är Handås! skreko de värmländska knektarne.
Och med uppeggade krafter, satte sig återstoden af
hären i rörelse. Den hade nu smält betydligt tillsamman.
Af de fjortontusen man, hvarmed general Armfelt begynt
fälttåget, återstodo knappast två tusen. Alla de andra hade
omkommit af hunger och köld.
På eftermiddagen nådde man byn. Men där väntade
dem den bittraste öfverraskning. Nästan alla stugorna voro
nedbrända af fienden. Endast tre återstodo. Men ingen
människa syntes till, ingen mat kunde uppletas. Byn var
tydligen helt och hållet öfvergifven och plundrad.
Då soldaterna fingo se detta blefvo de vilda. Alla
trängdes mot de få stugorna för att komma in och få litet
skydd för natten. Ingen barmhärtighet fanns. De svagare
trampades ned. Och de stackare, som hade sina fotter delvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
