Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Sista tablån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfrusna och icke kunde gå så fort som de andra, blefvo
efter och fingo som vanligt tillbringa natten i snön för att
aldrig mera resa sig.
Först när de fingo syn på stugorna, sökte Kruse och
Buss trängas med knektarne för att komma till dem. Men
då de märkte, att af hela byn endast tre hus återstodo,
upphörde de därmed. Ée insågo nu tydligt, att äfven
återstoden af hären var förlorad. Bäst då att förkorta lidandet
och dö så snart som möjligt.
Afven Buss hade nu förlorat hoppet. Trött och
förtviflad lade han sig tätt vid Kruses sida i snön. Båda
kände sig så genomsjuka af köld, hunger och elände att de
trodde deras sista stund var kommen och att denna natt
var deras sista i lifvet. Tyst tryckte de hvarandras händer.
— Farväl, kamrat! Tack för allt trefligt vi haft
tillsammans, yttrade Kruse.
— Farväl! Du har varit mig en god vän och jag är
glad att få dö vid din sida, svarade Buss.
Härpå drog han kappan öfver hufvudet och lade sig,
ned i snön.
Kruse låg och stirrade upp mot den stjärnstrålande
himmelen. Han frös ohyggligt, skakade af köld, men kände
sig för öfrigt fullkomligt lugn. Han visste, att han skulle dö
och det bekom honom föga. Han hade lefvat nog tyckte
han, ingen hade han som sörjde sig, ingen sörjde han öfver
att han måste lämna och han skattade sig lycklig att ha
fått lefva så länge som han gjort. IIvad hade hindrat, att
han funnit sin kula och stupat i den första strid, hvari han
deltog. I stället hade han fått följa kungen på alla dennes
fälttåg, kämpat vid hans sida, slitit ondt tillsammans med
honom, och deltagit i segrarnes glädje. Han brydde sig
icke om att kritisera hans krig. Han insåg, att han med
sitt lynne och i följd af de omständigheter, hvari han
befunnit sig, icke kunnat handla annorlunda än han gjort
och han tyckte att kungen handlat väl i att hålla ut i det
längsta hellre än att gå in på en snöplig och
förödmjukande fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
