Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Barndomsår och barndomsintryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
bakndomsàb och bakndomsintbyck.
* Ridderstad skrifver om fru Blanche; »Hela hennes väsende
vittnade om, att hon alltigenom var en hjertegod varelse. Älskvärdhet
och vänlighet, helsa och glädje strålade ur hennes ögon.»
Den kärlek, som uttalar sig i ofvanstående vers, miste
icke sin glöd trots år och skiften. Blanche såg i modern
städse ett ideal; han älskade henne varmt, beundrade henne
högt; modern var för honom qvinnan sådan hon lör vara.
Längre fram i tiden, då hofslagaren sjuknade, styrde hon
hela verkstaden med en kraft, som var beundransvärd, och
efter mannens död fortsatte hon yrket, tills hon på 50-talet
inflyttade i Malmgården för att blifva värdinna i sin sons
hem.
Hon skötte hans hushåll, utredde hans affärer, stod
såsom en klok rådgifvarinna vid hans sida; hon lärde honom
akta, ja, beundra
qvinnan; hon
gjordes ock till föremål
för den mest
ridderliga hyllning. »Hans
sätt mot henne» —
heter det — »hade
stundom karakteren
af en älskares; en
älskare kan icke
klappa och smeka
sin utkorade mera
kärleksfullt än han,
då han gaf sina
känslor för sin gamla
mor fritt lopp.»*
Under vistelsen
i Paris 1851 skrifver
han till sin mor de
ömmaste utgjutelser.
Han tackar för
hennes bref, de kära,
älskade raderna; han
talar om deras
återseende, klagar öfver sin längtan, skämtar med hennes
rimmade små försök, hvilka roa honom. »Mamma behöfver
icke många ord från sin förstfödde, ty hon vet nog att hon
Katarina Blanche.
Efter ett miniatyrporträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
