Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Barndomsår och barndomsintryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLANCHE OCH LATINKT.
25
och hans hjeltar voro Harald Hildetands kämpe Ubbe, som
gick så hårdt fram i Bråvalla slag, att ’bloden rann som
bäckar i sanden’, och Hannibal, som från Italien sände 40,000
slagne romares ringar till Kartago. Bevandrad i de nordiska
kunga- och vikingasagorna, var han dessutom den förste i
att arktals citera Mazarinis och Rinaldinis hjeltedater,
oberäknadt de tårar han fällt vid Lafontaines romaner och den
hufvudvärk han i åtta dagar burit efter genomläsandet af
Munken.»*
Kändt är, att Blanche äfven senare under mannaåldern
bibehöll samma ovilja mot de döda språkens studium. Han
uttrycker sin förvåning öfver det herskande skolsystemet, då
han i sin roman Flickan i Stadsgården låter Pauli inleda ett
samtal med vännen Axner om undervisningen. Pauli frågar:
»Kan du tyska och franska?» — Axner: »Nej.» — Pauli:
»Hvarför få vi icke lära det?» — Axner: »När man kan
latin, så kan man allt annat, säger magistern.» — Pauli:
»På det viset skulle man aldrig hinna lära sig de lefvande
språken; — hör du, finns det något land der man talar
latin?» —• Axner: »Nej, inte det jag vet, åtminstone inte
sedan romarne lefde.» — Pauli: »Äro inte romarne döde,
lefva inte tyskarne och fransoserna?» — Axner: »Jo bevars.»
— Pauli: »För att nu hinna lära sig tala med de döde så
får man inte lära sig tala med de lefvande —- är det inte
åbers det?» — —■
Här ega vi förklaringen till hans ställning i latinfrågan
vid 1862—63 års riksdag. Latinet vill han öfverflytta till
skolans högsta klasser, grekiskan och hebreiskan till
universitetet. Dessutom yrkar han på en skolkurs i vapenöfning.
Djerft protesterar han mot en gammal känd sats, att latin
mer än något skärper tankeförmågan. Ja, han säger rent
ut att latinet är onyttigt, att det tager bort tiden för mycket
vigtigare ämnen, att det i intet afseende vidgar vår horisont
eller ökar våra historiska och moraliska kunskaper. Nog
vet jag — sade han i juni 1863 — »att romarverlden har
att visa stora romerska dygder, men den är också full af
stora romerska brott; och om den alstrade hundratals hjeltar,
egde den deremot millioner förtryckta slafvar. Icke fann
jag det just så särdeles uppbyggligt att läsa om Cæsars krig
och alla hans oupphörliga belägringar, och icke blef jag
* Tidningen Freja, N:o 41, årg. 1839.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
