- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
45

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Tidens karakter och pressförhållanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STÄNDERNA OCH IN DRAGNING SMAKTEN.

45

var majestätsbrott; Anckarsvärd anklagades, och herr
justitie-kanslern yrkade på hans död.

Sà gjorde sig indragningsmakten mer och mer hatad.
Missnöjet gaf sig luft 1823, då ständerna beslöto, att lagen
skulle upphäfvas. Vid 1828—1830 års riksdag företogs denna
grundlagsändring åter till behandling, men då föll den —
bönderna sade nej. Icke utan skäl talade man om mutor.
I mars 1829 skref derför Lörd Bloomfield: »Det är utan allt
tvifvel, att dessa stackars politiker blifvit köpta af konungen,
hvilken är så emot förslaget, att H. M:t vid en stor middag
yttrade så att alla hörde det, att han hellre ville se hela sin
familj utslockna, än afstå från sin rätt att kontrollera pressen.»

Sjelfve Geijer uppträdde till indragningsmaktens värn.
Han tyckte att den gjort godt, resultaten voro lyckliga. Ja,
den var »en mild tygel mot yttranderättens missbruk».
Långt ifrån att rasa mot den välsignade tryckfriheten hade
just samma indragningsmakt kärleksfullt skyddat den. Nu
hade den i sjutton år »orubbad och oafbruten fortlefvat och
verkat till nationens upplysning».

Motståndare till Geijer voro Dahlgren och Wallin, och
prosten J. Svedelius förklarade i ett varmt tal, att Sveriges
konstitution kräfde en fri yttranderätt. Trots det att
bönderna sade nej, voro de upprörda. Pressen, — sade Nils
Månsson — är nödvändig och nyttig, »antingen en regent
är god eller ond». Ständerna borde i intet fall »tillåta
svenska hofkanslern att utöfva någon indragningsmakt öfver
tidningarna, så länge icke svenska folket kan bibringas
samma tro om hofkanslern, som påfven genom munkarne
inbillar katolikerna, att påfven eger infaillibilité, det vill säga
aldrig kan fela i sitt omdöme.» Många af de hedervärde
torkade sig i ögonen. Nils Månsson firades med en
subskriberad middag, och Svea gardes musikkår, som blifvit
anmodad att spela, förbjöds af höga vederbörande att infinna
sig vid taffeln.

På Riddarhuset föreföll en mängd stormiga uppträden.
Dalman den äldre yttrade i en skarp reservation: »Hvad
har varit de verkliga resultaten af den 1809 utförda
statshvälfningen, hvarom man gjorde sig lika stor som glad
förhoppning? Månne dess resultat blifvit andra än
förjagandet af en infödd svensk dynasti; sju orimligt långa,
utarmande riksmöten utan särdeles gagneliga, tvärtom ofta
skadliga beslut; oändligt ökade skattebördor; en ojemförligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free