Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det minnesvärda året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
OKT MINNESVÄK|iA ÅRKT
trycket af reaktionens atmosfär och deltagit i det
»minnesvärda årets» händelser. —
Ännu mera aktivt inkastas han i striden, då han i början
af oktober 1838 blir ordinarie medarbetare hos Kullberg i
Freja. Han tjenstgjorde en tid såsom extra i Svea hofrätt;
han utnämdes till vice auditör vid artilleriet, men
förmodligen trifdes han icke rätt väl i embetsverken. »Jag glömmer
aldrig» — säger Anker i Blanches roman Vålnaden —- »min
första tjenstgöring i Kungl. Svea hofrätt. Jag instälde mig
på stora sessionsrummet med mitt protokoll i handen. Vid
det långa sessionsbordet sutto hofrättsråder och assessorer
med högtidligt stränga ansigten. Det föreföll mig, som hade
jag stått på en kyrkogård med snöbetäckta grafvar.»
Dessutom är det klart, att göromålen i Hofrätten lika
litet som arbetet i Justitie-revisionen egde något behag för
Rabulisternas diktare. Och Blanche tog mod till sig och
följde sitt hjertas röst och blef, såsom vännen Kullberg, ett
pressens enfant perdu. Ty den tiden ansåg man publicisten
som en paria, och naturligtvis var det oerhördt, att en
blifvande ung ädling, en biskopsson och kammarjunkare, sådan
som Karl Kullberg, tillhörde ett af dagens mera kända
rabu-listblad. Också skref Hartmansdorff med anledning häraf
till biskopen i Kalmar i juli 1838: »Apropos af tryckning
och tryckfrihet: så påstås icke allenast att din äldste är
medarbetare i Freja, som nyligen blifvit indragen men uppstått
i Nya Argus, utan äfven författare till några af de mot
konungen och andra hätskaste artiklarna i anledning af
Crusen-stolpiana. Kan det vara möjligt? Om så vore, skulle du
ej kunna återföra honom från ett slag af skriftställeri, som
upplöser alla samhällsband och måste ingifva främlingar den
tanken, att svenskarne äro föraktlige belackare i stället för
en storsint nation?»*
»Belackarne» fortforo dock att utösa sina »smädelser».
Freja, som efter indragningen kallades Nya Argus och, sedan
hon erhållit ett nytt tillståndsbevis, oförändrad utsläpptes
under namnet Nya Freja, påstod i augusti, att missnöjet var
gammalt, att det länge hade grott, innan det brutit ut, och
att Crusenstolpes affär blott var gnistan, som tände. En
månad senare lästes i Nya Freja ett poem om Naturriket, der
det bland annat hette:
* A. C. af Kullbergs brefvexling. (Kungl. bibi. handskrifter.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
