Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det minnesvärda året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
DET MINNESVÄRDA ÅRET.
der han redan vid tullen märker, hvar han befinner sig. »En
tupp begynte deklamera Virgilius’: Tityre tu.»
Från Lund fortsätter han till Malmö och Köpenhamn;
»i morgon» — omtalar han den 10 november — »skall jag
besöka Thorvaldsen och Öhlenschläger.»
Nästa korrespondens innehåller en beskrifning på August
Blanches uppfattning af de båda celebriteterna. »Nå», inleder
han sitt bref af den ii, »jag har sett Thorvaldsen. — Hur
ser han ut? — Å jo, som en hederlig frälseinspektor.–
Det är en bred ryggtafla som den store bildhuggaren bär;
en vid röck omger med yfviga skört hans nedre del. Håret,
benadt som på en landtman, tittar fram bakom hatten. Hela
figuren, sedd på ryggen, påminner mycket om salig Hæffner
i Upsala. Men när man ser det stora, ärliga ansigtet och
något närmare blir bekant med honom, finner man snart,
att det är vår tids störste konstnär, som man ser framför sig.
Han är glad och rask, ehuru det tyckes, som skulle den
nordiska kylan icke sakna inflytande på hans vid Italiens
himmel vanda kropp.»
Thorvaldsen och hans verk komma honom att uppdraga
paralleler mellan svenska och danska konstnärer och
konstförhållanden. Vi, säger han, hafva intet, som kan mäta sig
med Kristiansborgs samlingar och Moltkes galleri, och då vi
gifva de äldre konstnärerna stipendier, skänker man dessa
understöd i Danmark åt de unge. »De yngre artisterna få
der så tidigt resa, att de ännu kunna mottaga intryck af
hvad de få se i Paris och Italien.»
Sedermera berättar han om sin uppvaktning hos
skaldefursten. »Jag har sett Öhlenschläger, jag medförde till
honom en öfversättning af hans Sankt Hansaftenspil och tog
dess öfverlemnande till förevändning för besöket.–-
Just i dörren till sitt rum mötte mig den store skalden.
Han såg fet och välmående ut. Ansigtet var rundt och
kinderna ännu icke förfallna. Hans ögon voro i synnerhet
sköna. Det var icke underligt, om madame Stael fattade
tycke för honom och trots Schlegels jalousi behöll honom
hos sig en tid på sin landtegendom. Öhlenschläger tyckes
också veta, huru väl han ser ut. Han för sig som en furste.
Hans eget porträtt pryder väggarna på mer än ett ställe.
Jag tillbragte hos honom en obeskrifligt angenäm timme.»
Öhlenschläger talade om den svenska litteraturen —
mest var han intresserad för skalden Dahlgren och Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
