- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
115

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det minnesvärda året

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INTRYCK FBÅN KÖPENHAMN.

315

— hvarefter han gick öfver till den politiska ställningen och
undrade hvad slags folk rabulisterna kunde vara. »Jag visste
icke bättre ràd än att beskrifva dem som Sveriges adelsmän,
af hvilka många innehade ganska vigtiga platser. Jag sade,
att svenska adeln alltid varit särdeles frimodig mot
konungarne, och att numera kärnan af nationen slutit sig omkring
densamma, och att i anledning af pöbelupploppet vid
Crusen-stolpes arrestering, som han (Öhlenschläger) hade god reda
uppå, rabulisterna ryckt fram, rensat gatan med några salvor
ur handgevär samt sålunda satt sig i respekt, tills
polismästaren med ett lämpligt och vackert tal förmått dem att
stilla sin lojala ifver. Sedan han sålunda fått riktigt begrepp
om rabulisterna, yttrade han, att de måtte vara ett särdeles
tappert och redligt folk. Jag försäkrade honom, att uttrycket
rabulist endast kunde öfversättas med ett annat svenskt ord,
nämligen hederspascha, hvars betydelse jag också meddelade
honom. Han frågade derefter, om många litteratörer voro
rabulister. Jag kunde icke annat än svara honom att till
exempel Tegnér i sina yngre år, då han var vid bättre helsa
och humör, var en utmärkt rabulist, men kanhända på senare
tider genom sina många kyrkoinvigningar blifvit hindrad att
befatta sig med rabulismen; likväl hoppades jag, att han snart
skulle låta höra af sig.»

Samma qväll finna vi August Blanche på teatern.
Framställningen är ypperlig och öfverträffar den svenska och låter
Blanche uttala den önskan, att vår aktörstat måtte för en
tid sättas i skola hos danskarne. »Men»—tillägger han —
»det är icke underligt, om de stå lågt hos oss. Qvalis rex,
talis grex — sådan direktion, sådan trupp. I Köpenhamn
äro professorerna Öhlenschläger, Molbech, Heiberg med flere
teaterns direktörer. Huru pass kunskaper och estetisk bildning,
som belöpa sig på herrar Backman, Forsberg och hvad de
allt hetat, derom vädjar jag till hela Stockholms publik!» —

På hösten 1840 återvänder han till Danmark, då likväl
i sällskap med sin finske vän Snellman. I Köpenhamn
uppsöker han Thorvaldsen och Öhlenschläger, hvilken hade
podager och var förstämd, tycktes det. Andersen, Örsted
och Heiberg träffar han. — Andersen, »en lång, smal figur
med ett ansigte, hvaruti idel hjertlighet och välvilja stråla;
till sitt yttre en fullkomlig sprätt, ombyter glacéhandskar
tvenne gånger om dagen, men till sitt inre, om någon, allas
vän; han går ej, han flyger öfver gatorna, liksom vore hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free