- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
138

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ur tidens krönika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

UR TIDENS KRÖNIKA.

han skref sitt lilla strafftal. Der klagar han bland annat
öfver oärliga vapen, och söker att vända bort den store
skaldens hat mot tiden. »Låt vara», säger han, »att gisslet är
glödhett och biter våldsamt och obarmhertigt in på
föremålet; men den som tror, att detta föremål är tiden, har
aldrig rätt uppfattat tidens mening; också har det ej varit
oss möjligt att i ifrågavarande verser upptäcka någon så
beskaffad utmaning. Men ett anfall på tidningspressen — si,
det är, gudi vare lof, något helt annat, och enligt vår
tro höfves det mer gallsjukhet eller sinnessvaghet att försvara
densamma, än att tadla och angripa dess lyten.» Naturligtvis
gjorde Allehanda och Aftonbladet narr af den lilla bokstafvens
kamp för den store bispen i Vexiö.

I maj, d. v. s. en månad senare, intager August Blanche
ett poem i tidningen, hvilket till rubrik visserligen har
»insändt», men då det ej, som vanligt med alla »insändare» i
Freja, tryckt med fin stil pryder sista spalten, utan är det
förnämsta och främst stående bidraget, torde vara ett uttryck
tionens åsigt. Poeten är lika sträng som Tegnér sjelf mot
tiden.

»— — — — — — — — Fosterjorden
Har intet heligt mer för tidens larm;
Den frihetsbild man tillber nu i Norden
Har hundra munnar, men har ingen arm.
Med svärd man mer ej strider, men med orden:
Den tid är flydd, då Nordens son gick trygg
Med lans och sköld i öppen strid att hämnas
En oförrätt. — Nu mättar sveket skygg
En giftbestruken, fjädrad pil, som ämnas
Ej åt en oväns bröst — men åt hans rygg.»

Då kommer Tegnér, »allvarsam och högtidlig». Dock
vill man ej förstå den djupa meningen i hans harm.

»Och han, som brinner endast för att göra
Sitt hemland fritt från hvarje andens tvång
Men fritt jemväl från hvarje missbruks yra,
Är trodd, o blygd, att höja på en gång
Förtryckets lof och mörkrets från den lyra,
Som stämdes blott till ljusets segersång!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free