- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
149

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ur tidens krönika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BLANCHE OCH TAGLIONI-FEBERN

149

det länge väntade och nu omsider upphunna perpetuum [-mo]nte-] {+mo-
]nte+} — ett perpetuum mobile i gaz och trikåer.»

Blanche gör sig äfven lustig öfver den sköna divans
behag, öfver hennes »à la hottentott kolossala bakdel», öfver
»att det klassiska ej känner till dylika utbyggnader, — —
ej vet af dessa trubbvinklar bildande benkastningar såsom ej
liggande inom det naturligas område». Ja, en och annan
påstår — sade han i artikeln — att signora Romanini på
sin ståltråd hos Gautier gör alldeles samma konster som
dansösen på teatergolfvet. »Hvad», skrifver han slutligen, »skulle
Cicero och de gamle romare med deras: nemo saltat sobrius
(ingen dansar nykter) hafva sagt, om de sett fria menniskor
spänna sig för en dansös vagn? Hvad hyllning återstår väl
nu för det slags förtjenst, som lefver och verkar för
menniskors och samhällens lycka? — — Nej, bort från hjelten,
bort till dansösens vagn, si det är mer efter smakens och
konstens regleri»

Strax efter detta angrepp innehöll lilla Freja åtskilliga
artiklar, riktade mot dansösen. Dragarne hafva återtagit sina
menniskohamnar; Försök till en analys af Mille Taglionis dans;
Hvilken rang intager dansen bland de sköna konsterna? Skilnaden
mellan Mille Taglionis händer och ben; Oförgripliga tankar om
dans, betraktad såsom skön konst, etc. Triumftåget blef
besjunget i ett poem, Återfärden; afskedet från Stockholm
dramatiserades i ett sorgespel, De öfvergifne eller förtviflan och
hämd. Samma nummer af tidningen innehöll denna varning:
»Vi uppmana hvar och en, som eger en ung,
förhoppningsfull son antingen i armén eller verken, att på någon tid
undanlåsa pistolen, värjan eller rakknifven, ty hvem vet,
hvartill tröstlösheten kan drifva våra unga parias.»

Mest skämtar August Blanche med Allehandas förtviflan.
»Hon är borta» — klagar det — »och en stilla sorg intager
hvarje sinne, öppet för intrycket af skön konst. De
syl-fidiska vingarna ha fallit bort från vår glädje, och
konstnjutningarna återtagit deras jordiska natur.» Taglioni »var
föremål för en kärlek utan passion, utan beräkningar, utan
svartsjuka, en himmelsk kärlek!» Tiraden är betecknande för
den stämning, som herskade. Att Blanche ryckte sig lös ur
Taglionifebern och angrep den, hedrar hans sunda smak och
oförvillade omdöme.

Minnet af Taglioni ville dock icke dö. Blanche låter
hennes uppträdande i Stockholm, hennes dans, hennes märk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free