Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ur tidens krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KABINETTSKASSAN.
165
kommando förde majoritetens — eller tullvännernas — talan.
»Förbudet i Tulltaxan» — skrifver Blanche till Snellman —
»qvarstår enligt trenne stånds beslut. Vi hafva således segrat.
De »frie» sökte på en annan väg få bort förbuden, på så sätt
att de ville anse dem såsom af bevillnings natur och ej af
ekonomisk beskaffenhet, hvadan deras existens berodde af
förstärkt utskott. Bevillningsutskottet, som antog denna
princip, ville sålunda slå grundlagen för örat. Strid emellan
Freja å ena sidan och de »store» å den andra. Vi segrade
i alla fyra stånden.»
Den ömtåligaste punkten för oppositionens angrepp var
måhända balansen i den så kallade kabinettskassan. Till
följd af en mängd ganska invecklade förhållanden * hade
denna kabinettskassa råkat i en stor skuld, 1836 en million
riksdaler banko. Meningen hade varit att amortera skulden,
hvilken bestod af lån, upptagna i utlandet; början var redan
gjord, då riksdagen kom emellan. Oppositionen fick en
aning om kabinettskassans vingleri; aningen bekräftades
genom infordrade upplysningar; saken blef offentliggjord
och uppeggade partiyran, och ständerna nekade icke blott
att betala, utan äfven att bevilja det sedvanliga anslaget.
De, som gjort skulden, borde äfven gälda den, antingen
det var utrikeskabinettet eller kungen sjelf. En och annan
vågade äfven djerft insinuera, att bristen ursprungligen
härledde sig derifrån, att konungen hade afsändt diplomatiska
beskickningar, hvilka skulle tillintetgöra Vasafamiljens
stämplingar.
Freja, som intresserad följde alla förhandlingar, tog
äfven itu med kabinettskassans vingleri, tecknade det i ord
och bild och klandrade höga vederbörande. Om nu —
skref hon i februari 1841 — alla dessa tubbningar, mutor
och ansträngningar, hvilka hafva till mål att locka ständerna
att betala, icke skulle lyckas, återstår intet annat »än att
bisätta liket i framlidne Hans Excellens herr grefve af
Wetterstedts eleganta och för sin rena byggnadsstil utmärkta,
å Nya kyrkogården belägna grafkor. Hvad det måtte vara
ljuft att slumra inom egna murar!» Vingleriet började som
bekant under Wetterstedt.
* En utförlig framställning af kabinettskassans lånetransaktioner
finnes i Hans Forssells äreminne öfver grefve af Wetterstedt (Svenska
akademiens handlingar från år 1886, del. 3). Se äfven Fåhraeus’
Minnen och Dalmans Anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
