Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ur tidens krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UK TIDENS KRÖNIKA.
När Thomander kom till riksdagen 1840, uppsökte
han förnämligast hufvudstadens publicister, »i synnerhet,»
— säger Blanche — »de frisinnade och i främsta rummet
de ultraradikale, till hvilkas antal vi redan då hade äran att
höra.» Blanche, jemte Bennich kanslist i bevillningsutskottet,
fick sålunda mottaga den berömde prestmannen. Nickande
med sin lejonman och tryckande Blanches hand, sade han
vid entrén: »Jag har länge längtat efter er personliga
bekantskap!» Då Blanche
svarade, att intet vore lättare, enär
han skulle ut på en liten sexa
med kamraterna, skakade han
på nytt sitt stora hufvud och
— följde med. Ehuru han kort
förut hade agiterat för
nykterhet tog han, säger Blanche, »lika
grundligt för sig af hvad som
bjöds i vårt muntra lag», hvilket
hos unge Blanche väckte
misstankar om hans ärlighet. »Deri
som i strid mot och med
uppoffring af en grundsats bugar
sig för publicisterna, den har
bestämdt någon svag sida, som
han för framtiden vill ha skyld
för publiciteten.»
Målet för oppositionens allra häftigaste angrepp var
naturligtvis Brahe, kamarillan, favoritväldet. I borgarståndet
uppträdde herr Petré mycket skarpt mot det inflytande, som
Brahe utöfvade i sängkammaren, och oviljan mot Brahe
blef för de liberale i många fall liktydig med ett starkt hat
mot adeln. Adeln var det mest privilegierade af stånden;
adeln innehade en mängd af monopol, främst sjelfskrifvenhet
på riddarhuset vid riksdagen; adeln var slutligen
favoritväldets kreatur, ty — sade Argus — »hvad är detta
brahevälde, grundadt på ett uppenbart gäckeri med de
konstitutionella formerna, annat än det aristokratiska börds- och
kastväldet i sin yttersta fulländning och koncentration, eller
i högsta fullblodsrenhet.»
Oviljan mot adeln var för öfrigt icke ny. Redan i
Courieren 1821 finna vi ganska elaka reflexioner öfver ståndet.
»Hvem» — heter det der — »förargas icke, då han ser
J. H. Thomander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
