- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
171

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ur tidens krönika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKÄMT MED ADKLN.

171

Blanche med sitt stolta och demokratiska blod kunde
icke fördraga de unge ädlingarnes högfärd. Mången gång
hade han nog i fullt mått känt den, känt deras öfverlägsna
förakt för mannen af folket, känt hvad det ville säga att
icke tillhöra en kast, som på hans tid ansåg, att en plebej
var en paria. Dessutom hade han, berättar han i en skiss,
redan såsom barn hört föräldrarne uttrycka sig med ovilja
öfver adelskap, börd och privilegier.

Nu gaf han i Freja ett litet utlopp åt denna harm. I
det vapen, han brukade, ironien, var han mästare. Han
skref en qvick artikel, Betraktelser öfver Riddarholmskyrkan,
der han vågade föreslå sina samtida af adeln att tillsläppa
sina sköldar till takbetäckning åt kyrkan. »Få» — sade
han — »af de ofrälse stånden hafva nu tillfälle att beundra
och hänföras af de i den privilegierade salen instängda
emblemerna, hvilka deremot på taket blefve synliga för hela
verlden. Alla dessa solar, månar och stjernor, dessa lejon,
liljor, klor, hufvudlösa troil, metkrokar och svinhufvuden,
hvilken egen verld skulle de icke utgöra, och huru skulle
icke himmelen gjuta tårar af förtjusning öfver en så snillrik
skapelse, mot hvilken hela den naturliga ofrälse verlden
endast är ett plumpt fuskverk I» Derefter roar han sig åt
hvarje vapen särskildt, åt Hartmansdorffs vildman, »som
med rötterna uppryckt ett träd, under det Odins korpar,
Hugin och Munin, se ned från hjelmprydnaden, liksom
ville de gripa honom i skägget»; åt Horns posthorn med
oxkraniet till hjelmprydnad; Frölichs glädjeflicka med
killeleken och kransarna; Brahes grå hingstar, emblemet för en
stallmästarslägt; Hjertas trenne hjertan, Dalmans salamander,
Lefréns bikupa och Hamiltons bränvinspanna. Skulle det
falla himmelens fåglar in att måla vapnen, kunde man ju
på tornet uppsätta en fågelskrämma. »Dertill kunde
diplomaterna lemna tillräckliga materialier.»

En annan lika qvick, lika skarp liten artikel uppdrager
paralleler mellan tuppen och adelsmannen. Hvilken som
författat den, torde ej kunna afgöras. Antingen är det
Blanche eller kammarjunkaren Kullberg. Tuppen har sin
kam, adelsmannen sin hjelmkam. Tuppen har klena ben
och yfvig kropp; likaså adelsmannen. Tuppen håller sina
medtäflare på afstånd medelst sporrarna; adelsmannen gör
detsamma, i synnerhet i balsalen. »Tuppen är
vaksamhetens sinnebild och den vigilantaste bland de tvåfotade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free