- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
181

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En resa i Sverige, en brunnsdrickning i »Aganippen» och en silhuett af Blanche

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TYRANN- OCH RYSSHAT.

181

»Tyrannerna» hatar han med sin eldiga rabulistsjäl. I
juli 1840 uppmanar han till strid och bjuder landet aftorka
alla svaghetens tårar,

y>ty vill du gråta, o tid, gråt blod så tyrannerna drunkna;

gråt, och hvar tår skall bli diamant i befrielsens krona!»

1842 hoppas han i en vårsång, att kronorna skola blekna
för frihetsvårens purpur, och samma år i november talar han
i en ny dikt om vinterns långa natt, som höljer folket i
mörker

»Och isar frihetskänslans varma flod.
Men ej han evig är, en gång skall ljuset
Gå upp, att segersällt sin bana börja
Ur morgonrodnan af tyranners blod.»

Uppfostrad och uppväxt i en tid, mättad af rysshat —
ingen svensk man glömde 1809 — börjar han redan nu se
en arffiende i östern.

I Sveriges sista strid uppträder han vid Ulriksdal, klädd
i Karl IX:s tunga rustning och slagsvärd, och — skrifver
Mellin — »man kunde se, att hans vana att kringljunga
skarpa ord i sin tidning här ville bibehålla sig i
kringljun-gande af skarpa hugg». Braun är Karl X, Kullberg Gustaf
Adolf, Lindeblad Karl XII, Almlöf Gustaf Vasa och Dahlgren,
Mellin, Wenström och Kiellman-Göransson uppträda ej i
prest-rock, men i Karl XII:s drabantdrägt.

Längre fram på 40-talet drömmer han en revanchedröm.
Då tycker han sig se den store hjeltekonungens bussar
uppstiga ur sin graf och intåga i Petersburg. Högt öfver dess
guldsmidda och glimmande tornspiror skönjer han i en
ängels hand Sveriges blågula fana I*

* I Flickan i Stadsgården förekommer en scen, der Axner står
på Isaksbron i Petersburg och ser med beundran och sorg på
domernas och tornspirornas guld. Han tycker, att det förvandlar sig
till blodiga armar, hvilka sträckas mot skyn. jDet var det blod, hans
fosterland gjutit.» Stenmassorna framför honom bli en jättelik
grafsten, under hvilken svenska fäders ben ligga ohämnade. Öfver denna
sten höjer sig en jernhand med örnklor. Den blir allt tunnare och
genomskinligare. Den sträcker sig öfver det blå fästet, och det hela
ser ut som en ängels hand, hvilken håller en blågul fana. Denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanche/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free