- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
198

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Konflikter med Aftonbladet, Saint-Simonismen och C. J. L. Almqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198 KONFLIKTEK MED C. J. L. ALMQVIST.

Här se vi nämligen båda Sara och Celestine, hvilken sluppit
ut, rest till Linköping och är Saras vän, lefva i fria
äktenskap, hvar och -en på sitt håll, Sara med en fanjunkare, en
tjock karl, som heter Tandgren, och Cekstine förnämligast
med en ung och dum löjtnant.

Märk följande samtal mellan Sara och fanjunkaren:
»Var din bana törnbeströdd» — säger hennes amant —•
»så har du också haft en törnrosförfattare i släpet.» Sara
entusiastiskt: »Hvad jag beundrar den store mannen, den
ende som förmått sannast läsa i min själ och afteckna hvad
som der finnes.» Tandgren: »Sara, Sara, hade jag honom
mellan fyra ögon, fan ta mej skulle han icke afundas en
till hundra prygel dömd rekryts öde! Jag skulle rista
törnrosor på hans rygg till sådan ymnighet, att den skulle se
ut som ett purpuri, det lofvar jag!» Sara: »Hvilken
jätte-verld har ej denne store man öppnat för våra ögon!»
Tandgren: »En jätteverld med varelser uti, dem hvarken
Gud eller fan skapat, utan sådana som helt enkelt skjutit
fram ur hans topprasande hjerna.»

Märk vidare Celestines osmakliga ord: »Jag lät smitta
mig af en usling till kroppen för att hämnas på en usling
till själen. — — Jag har skrifvit till författaren af
Törnrosens bok ett bref derom, styrkt af vederbörligt
läkarebetyg. Han skulle nog veta göra något af allt det der
och med diamantstilar inrista mitt namn i odödlighetens
tempel.»

Blanche skjuter på detta sätt mycket högt öfver målet;
han är till och med plump, han glömmer sig, han är ofin.
En och annan qvick scen i andra delen af boken utplånar
icke intrycket af hans djerfva elakhet.

Sjelfmördaren-sergeanten uppstår ifrån de döda. Sedan
han blifvit räddad af ett skepp i Norrström och följt detta
till Finland, återvänder han till Sverige och uppträder nu i
Lidköping som aktör vid en landsortstrupp. Oaktadt sina
två nya familjer vid truppen, skådespelerskorna Clara och
Kristin och tvänne barn, uppsöker han ånyo både Sara och
Celestine, pryglar den stackars fanjunkaren och utmanar
löjtnanten. Alla fyra fruarna uppträda vid duellen och
störta sig med sergeanten från en klippa i vattnet.
Aktrisernas barn skickas till Kungl. Teaterns elevskola, Saras och
Celestines till Nya Elementarskolan, der, såsom bekant,
Almqvist då var rektor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanche/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free