- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
223

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Blanche såsom författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EKA].ISM.

söker han dalarnas djup, som bjuder på mera klara, om
också på mindre storartade föremål.»

Kort sagdt: han iakttager de lägre klassernas lif, hvilket
är merä klart, tillgängligt och öppet, och dit han för öfrigt
drages af sina folkliga sympatier. Der lefde han sjelf såsom
hofslagarens son; ur den källan hemtar den lille gossen sina
anteckningar.

August Blanches afsmak för individernas nivellering
föder äfven en viss smak för originella menniskor.
Likhets-sträfvandet, säger han, dödar originalerna, qväfver det
personliga och stöper alla i en form. Allt det karakteristiska
utplånas hos menniskan. Den ene blir en kopia, ett
gips-aftryck af den andre. »Hvarje annan individ, som med
åsidosättande af ifrågavarande onaturliga lagar söker fritt
utveckla sitt inres skatter, betraktas vanligtvis som en
gengångare från råhetens förskräckliga tidehvarf och gör precis
samma effekt bland nutidens söndagsbarn, som ett par
klumpiga smorlädersstöflar bland de fina blanklädersskorna i valsen
eller polkan. Med ett ord, apslägtet triumferar på
mensklighetens bekostnad.»*

Hvad blir nu resultatet af dessa tankar och funderingar?
Jo, en stark kärlek till sjelfva lifvet, till verklighet, till
menniskor af kött och blod, till rent menskliga typer. »Man
må vara hur stor psykolog som helst och tro sig hafva
upptäckt alla möjliga vinklar och vrår af menniskosjälen,» —
säger han — »erfarenheten förblir i alla fall ens mästare
och uppdagar ständigt nya gömslen, dem hvarken psykologen
anat eller skalden i sin fantasi drömt om.»

Och slutligen — hvad blir målet för ett skönlitterärt
arbete? Hvad måste en författare först och främst söka?
Blanche svarar: sanning, intet annat än sanning, ty —
säger han i ett anförande på riksdagen — »estetiken har ej
blott till uppgift att förgylla ytan, hon måste äfven
genomtränga sitt ämne, så att det blir såsom guld alltigenom, ty
sanningen är hennes förnämsta uppgift. ’ Hvad som icke är
sannt, blir icke heller skönt, utan endast litet bladguld som,
lagdt öfver remnorna, smeker ögat, men förvillar tanken
och känslan.»**

* Taflor och berättelser (Två vänner).

** Borgar st. prot. 16 maj 1860.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free