- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
229

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Blanche såsom författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BLANCHE OCH BOMANTIKEN.

229

Detta är ju i sammandrag äfven Blanches konstlära!
Detta praktiserar han i de arbeten han skrifver, mindre i
sina pjeser, mest i sina romaner. Och detta ådrager honom
klander af kritiken. Han gör nämligen ej som man förut
varit van vid, straffar och belönar, egenmäktigt och
onaturligt. Han följer Hugos råd, han blandar ljus och skugga.

Så skref man till exempel i ett finskt Litteraturblad 1847
mycket skarpt om hans dramer. Der fanns — hette det —
»intet bemödande att bringa lifvets högre intressen i kollision
med de ringare, än mindre att hos de uppträdande
personligheterna låta en ädlare intention spela på själens botten,
okufvad af de menskliga svagheter, som leka deröfver. —
Hvarje ädlare sinne fordrar att bakom svagheten se något
moraliskt värde, något drag af sann mensklighet, som gör
det möjligt att med löjet förena kärlek, icke blott vämjelse
och förakt.» Så till exempel låter han herr Lovander i
Läkaren blifva, såsom det heter, »en helt och hållet lumpen
figur».*

Då romanerna komma ut, förnyas dessa anmärkningar.
Blanche är ej ideel nog, han straffar ej sina bofvar. Ja,
äfven så sent som 1872 upptager Anders Flodman de gamla
beskyllningarna. »Någon uppenbarelse af lifvets högre lagar
finner man icke.»**

I företalet till Vålnaden svarar han herrar kritici. Han
tror, att man icke endast bör teckna »rosornas prakt och
vågornas jollrande lek» i lifvet, säger han; nej, man måste
teckna äfven »dess ormar och krokodiler». Han vill ej
idealisera, han vill ej »bestå sina figurer andra kostymer, än
dem antingen naturen sjelf eller deras egna tillgångar synas
medgifva. — Må andra måla änglar, som de aldrig sett.
Författaren skall söka måla menniskor.» En annan gång
säger han: »Det sedliga kan lika litet förlora på
framställandet af det osedliga, som dagens ljus förlorar på
omvexlin-gen med nattens mörker.»

Vidare egde Blanche den romantiska litteraturskolans
upproriska förakt för det korrekta, konventionella. I en af
sina romaner utbrister han vredgad: »Ända från den tid
djefvulen upphörde att i egen hög person gästa jorden, har

* Litteraturblad for allmän medborgerlig bildning 1847, N:o 1
(»Svensk dramatisk litteratur»),

** A. Flodman: Kritiska Studier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free