Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Revolutionsåret 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1844 ÅRS RIKSDAG.
241
man kommen derhän, att fridens vänner kunde nära nog
förtvifla. Man behöfde icke vara någon skuggrädd pultron
för att i denna stund se på afstånd revolutionens vilddjur
spänna sina klor.»
Den 8 augusti 1844 läste man följande öppna fråga i
Aftonbladet: »Med hvad rätt sitta adel och prester på den
svenska riksdagen?» Tidningen påstod, att adeln var en
kräfta, hinderlig för reformer, hjelpare åt förtrycket, att
adelsmännen tillvällat sig sin sjelfskrifvenhet vid riksdagen, och
att det nog kunde uppstå en revolutionär rörelse, »som åter
med våld fråntog dem deras allt för stora andel i politisk
makt».
Partihatet var i allmänhet ganska bittert hos ständerna.
Bönderna utmärkte sig för djerfva paralleler; en och annan
talade om den ädle Engelbrekts mord, och presterna
jem-fördes med Hans Brask och Gustaf Trolle. Kort efter
riksdagen var det äfven, som Blanche i »Engelbrekt och hans
dalkarlar» skildrade Sveriges folk, kämpande för sin frihet,
afskuddande sitt ok, men endast för att af herrarne med
sköldemärke och kräkla lönmördas i sin hjelte och åter smidas i jern.
Den 28 augusti 1844 föll representationsfrågan hos
ridderskapet och adeln. Tidningarna hade kommit med profetior
om uppror; talmännen hade särskildt fått en vink om att
vara vaksamma. Adeln var i hög grad uppretad mot Hierta.
Palmstierna vände sig mot den plats, der han satt, höjde sin
knutna hand och utropade förbittrad: »Vi skulle vanhedra
oss af usel rädsla för oförnuftets hotelser! I hafven
missräknat Eder, så djupt har Svea Ridderskap och Adel icke
nedsjunkit!» Och kammarjunkaren Ehrenhoff tillade ironiskt:
»I män af det liberala yrket, I viljen på pöbelns axlar
triumfera öfver det fallna konungadömet!» —■ En och annan
tänkte att kasta ut Hierta till pöbeln.
På qvällen den 28 började folket hurra. Massorna
demonstrerade på torget utanför Riddarhuset, skockades i
Storkyrkobrinken, gingo öfver Norrbro, anhöllo några vagnar
och styrde kurs på Norra Smedjegatan. Der blefvo några
fönsterrutor inslagna hos Stjerneld. Nästa dag höll man sig
omkring erkebiskopens hus. Rörande detta upplopp skrifver
Troil följande: »Natten mellan den 29 och 30 augusti
ut-slogos fönsterna hos åtskilliga misshagliga personer. Äfven
jag hörde till deras antal, som af den styrande komitén
blifvit utsedda att näpsas för yttrandet på Riddarhuset, och
August Blanche och hans samtid. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
