- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
256

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Revolutionsåret 1848

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256

BEVOLUTIONSAKET 184 8.

skjuter fram, och på denna står med tydliga drag tecknadt

revolution.» *

Nu följde en tid, mättad med onda rykten, hotelser
och komplotter, mycket falskt allarm. En och annan kravall
skedde äfven i landsorten, särskildt i Göteborg, Jönköping
och Norrköping. Hufvudstadens parisare hade då redan
tröttnat.

I april utfärdade reformvännernas sällslfap till
allmänheten en adress med ett nytt representationsförslag. Så följde
ministärförändring, ny konselj bildades, till och med en
reformvän inträdde i statsrådet. Flere petitioner
öfverlemnades till konungen, hvilka hade till mål att framtvinga
en reform, och nu måste regeringen uppgöra ett förslag,
hvilket förklarades hvilande till nästkommande riksdag.
Ingen var riktigt nöjd med det senfödda lilla barnet, men
— sade i presteståndet professor H. G. Lindgren — »så
Kunna händelserna i den politiska verlden utveckla sig, att
ställningen inom vårt land vid nästa riksdag kan vara
sådan, att vi då hafva skäl att tacka Gud, att vi ega till och
med detta förslag att omfatta såsom en räddningsplanka
undan anarki och samhällsomstörtning.»

På detta sätt rubbades för en tid alla tecken. Det var
som Kiellman-Göransson skref i kalendern Gråkappan: »Sedan
så tvärt emot hela Europas förmodan ’Ludvig Filip den
vise’, såsom han patetiskt kallas i herr Kiellman-Göranssons
roman, samt den heliga alliansens fader, furst Metternich,
’för svag helsas skull’ måst resa till London, så hafva alla
gamla tecken förlorat sin bemärkelse.»

Att Blanche skulle få ett djupt och starkt intryck af dessa
händelser, torde man kunna vänta af hans mottagliga sinne.
Fanns det någon, som drömde om en ny vår för folken,
borde det väl i främsta rummet varit en man som Blanche.

* Wallmarkska brefvexlingen, A. I. Arwidson till Wallmark den
22 mars 1848 (Kungl. Bibi. handskrifter). Som man lätt finner
voro många af de angifna ryktena osanna. Benzelstierna var till
exempel aldrig i Stockholm under oroligheterna. Arwidssons
animo-sitet mot det nya borgargardet torde härleda sig derifrån, att hans
dåvarande amanuens i Kungl. Biblioteket, G. O. Hyltén-Cavallius,
en tid ordförande i Konstnärsgillet och senare direktör för Kungliga
Teatern, var en af dess ifrigaste förkämpar. Förhållandet mellan
dessa två var i allmänhet ganska kyligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanche/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free