- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
263

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Intryck från Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄR OCH DER I VERLDSSTADEN.

263

ett halft sekels förlopp kunna nog våra barnbarn bilda kö
lika bra som alla andra, och det vore åtminstone något.»

Han besöker Théåtre Fraiifais, beundrar dess foyer och
erinrar sig förhållandena på operan i Stockholm, »der våra
stackars fruntimmer i hela tre, ja fyra timmar sitta inklämda
inom trånga loger.» Hvarför icke skapa en foyer äfven
der? Nog hafva vi artister, värda att bli förevigade I Nog
ega vi ansigten, passande till porträttbyster! Tänk på Jenny
Lind, Emelie Högqvist, Hjortsberg, Torsslow, Nils Almlöf,
Dahlqvist m. fl.! Tänk på Gustaf III, Leopold och
Kellgren!

Artisterna i Paris äro framstående förmågor, men —
säger Blanche — »vår svenska teater har haft sina
tidskiften, sina ryck, då både dess lyriska och dramatiska scen
fullt ut kunnat jemföras med om ej öfverträffat, hvad vi i
den vägen sett och hört i Frankrike.»

Han deltager i en sprittande maskerad på Stora Operan,
lifvas, eldas, tjusas och ryckes med. »En fransk maskerad»,
säger han, »är den omaskerade glädjen; allt är tygellöst,
uppsluppet, vildt. — Den är hänförande, denna vilda lek,
som rasar på teatertiljorna, belyst af tusentals lågor, som
blända ögat, medan örat tjusas af den härligaste musik.»

Han gör en liten visit hos den afgudade Lamartine,
skalden, politikern, revolutionens hjelte. Tack vare den
svenske envoyén, grefve Löwenhielm, erhåller han ett kort,
som öppnar skaldens salong. »Jag kunde icke», säger han,
»motstå min ifver att en gång se den man, som i mina
ögon representerade det ädlaste af Frankrike.» *

Tack vare samme artige excellens blir han i tillfälle att
äfven göra bekantskap med de förnämste legitimisterna.
Hos dem introduceras han under namnet marquis de Blancha,
prydd med en kraschan, lånad af excellensen, och resande i
den svenske ambassadörens egen vagn.

En och annan gång uppträder »herr* markisen» på
festerna hos Napoleon i Elyséepalatset, och i ändamål att
studera hela Faubourg Saint-Germain skaffar han sig en

* Blanche hade vid besöket hos Lamartine med sig ett
exemplar af dennes Girondisternas historia i svensk öfversättning. Skalden
bad honom läsa upp en bit. Han deklamerade Vergniauds tal.
Lamartine utropade förtjust: »Ah, ni sjunger ju, min herre! Hela
norden sjunger.. . Norden måste vara skaldernas land. Vi fransmän
ega endast vältalare.» Han kände till Svedenborg och Tegnér.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free