Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Intryck från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
INTBYCK FBÅN PABIS.
Denna kyss, gifven i Ludvig XV:s dagar, och markisinnan
skulle blifvit brännmärkt; samma kyss, gifven under
skräckregeringens tid, och guldarbetaren skulle blifvit guillotinerad.
När ytterligheterna möta och nöta hvarandra, tager
menskligheten ut sin rätt. Har man icke vunnit annat på den
första franska revolutionen, så har man åtminstone vunnit
det, att man kan kyssas utan att först behöfva rådfråga
stamträden.»
Det hela är en drömbild, mångfärgad och poetisk,
upprunnen i den känslofulle August Blanches hjerna. Och
när Lamartine från Hotel de Villes balkong talar till folket,
darrande af rörelse, tårögd och inspirerad: »O, mina vänner,
mina goda vänner! O, att I kunden skåda ned till djupet
af den kärlek, jag hyser för Er! O, att jag hade armar
för att i ett enda famntag kunna sluta Er till mitt varma
bröst!» — då är det August Blanche, diktaren och
folk-tribunen, hvilken i sina drömmar står på denna balkong,
bjudande sina kära vänner, folket, närma sig. Då är han
president i sina drömmars republik; då minnes han Nicander
den der morgonen i paradiset, skalden, som i skalden såg
den bäste politikern.*
På sommaren 1851 reser han hem. Kort förut — i
juni — far han öfver Kanalen och besöker den stora
verldsexpositionen i London. Der ser han Europas och Amerikas
industri, ** produkter af deras konst, konstslöjd och
handtverk, alla folk värdigt och äfven väl representerade. Då
finner han en afdelning, kallad Sverige-Norge; plötsligt blir
han allvarlig, — detta är då hans land! »Diverse våder
bomullstyg med de mattaste färger!» Och harmsen tänker
han: >Komma i bomullstyg, när alla andra glänsa af siden,
sammet och guld! O, mitt ädla, hederliga, tappra, dumma
Sverige, hvad fan hade du i Kristallpalatset att göra!»
Fåfängt söker han efter Eskilstuna stålvaror, Åkers bruks
kanoner, svenskt linne och siden, efter Qvarnström,
Byström, Fogelberg och Molin, efter litet esprit d’arrangement
* Blanche antyder i företalet till romanen, att han ämnar »i
"ett nytt arbete vidröra det ännu stormfullare tidskifte, hvilket följde
på februarirevolutionen». Denna plan kom aldrig att utföras.
Framför Nordamerikas marmorstaty, en hvit slafvinna i
kedjor, utbrister han: »Jag förstår dig, hederlige yankee I Det var
en bild aj den gamla verlden du ville framställa, en bild af Europa,
dignande under reaktionens bojor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
