- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
269

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Intryck från Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I LOSDOS, STOCKHOLM OCH PARIS.

269

i utställningen. Det enda, han upptäcker, är ett smutsblått
tyg, »pà hvilket de gulbetsade glaslådorna, de nedhängande
bomullsvåderna och de utbredda jernbitarne taga sig ännu
futtigare ut». Han tänker: hvilken skam, hvilket elände,
hvilken liknöjdhetl »Man hade kunnat se på mitt bedröfvade
ansigte, mina tårade ögon, att jag var svensk. Att vara
vittne till det medömkans löje, som spelade på allas läppar,
när deras blickar i förbigående föllo på det, som var svenskt
och norskt, det är ett straff, som jag önskade dem, hvilka
i denna riksvigtiga sak så illa bevakade sitt fäderneslands
intressen. Det var, som hade jag haft ett nytt
Pultava-nederlag för mina ögon, men det senare olyckligare än det
förra. — — Ty, märken väl, Tunis — barbareskstaten, det
lilla obetydliga Tunis — fördunklar inom Kristallpalatsets
väggar frihetens och bildningens äldsta nordiska land.»

Dessa obehagliga intryck skildrade han i Aftonbladet,
dit han, återkommen till Paris, skref ett par bref, och
följden blef, att utställningen sattes i bättre skick. *

Efter en kort vistelse på Malmgården i Stockholm
reste Blanche samma höst åter ut till Frankrike, då likväl i
i sällskap med sin far, kyrkoherden Bergvall. Kyrkoherden,
som led af en ganska elakartad sjukdom, måste nämligen
söka ett något mildare klimat; sonen Blanche följde honom,
hjelpte och skötte om honom.

Paris hade under tiden ändrat fysionomi. Napoleon
konspirerade och sträckte sig efter kronan; öfverallt kände
man, att en omstörtning nalkades. Tack vare sin förträfflige
excellens, grefve Löwenhielm, hvilken som vanligt mötte
markis de Blancha med en glad nick, kom han ännu en
gång på en soaré hos presidenten. Första dagen i december
gjorde han en visit hos ministern i hotellet vid rue d’Anjou
S:t Honoré. Han infördes i salongen, der excellensen tog
emot honom, stående, såsom vanligt, med ryggen «vänd åt

* Förbättringen åstadkoms hufvudsakligen genom konung
Oscar I:s ingripande. Han afsände nämligen till utställningen en
präktig porfyrurna, hvilken haft sin plats på Djurgården, i närheten
af Rosendal. Urnan förärades efter expositionens slut till drottning
Victorias gemål, prins Albert. Hos Blanche fortlefde dock de
obehagliga intrycken ännu så sent som 1867, då han på riksdagen
återkom till ämnet. Han sade bland annat, att han aldrig skulle
glömma dessa dagar i London. »Vårt land stod då bokstafligen på
schavotten inom en spetsgård af fyra verldsdelar och fyrtio folk.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free