Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Blanche på Malmgården och på valmöten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALMGÅRDENS EESTER.
279
tiden eller Freja. Di såg man i rask följd bilderna tumla
om. Än var det ett porträtt, än en liten genre, än ett helt
lif, en episod, ett gladt upptåg — och under det solen sjönk
långt borta i fjerran blef man elektriserad af den spirituelle
värden.
Eller ock gälde det allvar, storslagna idéer, djupa och
varma känslor, höga och ädla tankar. Då vände sig
samtalet kring Italien och Polen, de kufvade nationerna, de
uppvaknande folken, rörde sig om reformerna i det egna
kära fosterlandet, skarpskytteidén, representationsförändringen,
qvinnan, ungdomen, universitet i Stockholm, Norge och
norska frågan och de stora humanitetsfrågorna. Eldad och
inspirerad af det anslående ämnet, talade August Blanche de
förorättades sak, talade med en glöd, en kraft, en entusiasm,
hvilken äfven hos åhörarne satte hjertat i flammor.
En annan gång var det fest inne i sjelfva Malmgården.
Rummen voro fylda ända till trängsel af gäster. Uppe i
frontespisen med dess stora, vackra salong rörde sig då en
väld krets af spirituella damer, medan nere i bottenvåningen
herrarne höllo till, spelande, rökande, ifrigt politiserande
eller under ett friskt skämt glömmande lifvets allvar. Då
brusade en munter vals genom den lilla gården, damerna
kommo ned och dansen började, hvarefter man ånyo tågade
till salongen, der man skulle få höra en liten bit af värden
sjelf. Och Blanche slog sig ned vid instrumentet och
spelade, och sjöng med lif och eld och inspiration några visor,
Blommornas republik och en och annan kuplett. Sedan han
med ett starkt ackord afslutat sitt föredrag, blef han en
intressant och animerad kavaljer. Hvar han än visade sig,
fjettrade han blicken. Alla voro tjusade af hans qvickhet,
hans esprit, hans älskvärda behag, hans förtrollande väsen.
Ehuru man på hans fester mötte sjelfva eliten, allt hvad
Stockholm inrymde af begåfning och talanger, egde man icke
öga för någon annan än värden sjelf, till den grad visste
han att bedåra, när han önskade. »Den» — skrifver en af
gästerna, lektor Bergman i Visby — »som hade lyckan och
glädjen att få vara med i de samqväm, der han var
anordnare eller blott deltagare, glömmer dem aldrig.»
Frikostig och angenäm som han var mot sina gäster,
blef han äfven i hög grad hjelpsam mot sina vänner. Ingen
gick frän hans gård ohulpen och förtviflad. Ingen klappade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
