Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Folktribunen och diktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
F017KTBIBUNEN OCH DIKTABEN.
och mycket långsamt, bli ända till åttio år och arbeta med
försigtighet. »Såsom ledamot af konstitutionsutskottet har
jag haft tillfälle att se, hur hela konseljer upptagits endast
af frågor om tjenstledighet.» *
Statsmännen-diplomaterna ådraga sig hans löje. De
älska, säger han, »att se mystiska ut, likasom hvälfde de
staters öden, fast de kanske aldrig hvälft annat än sin
snusdosa. De härma delfiska oraklet utan att besitta
siareförmågan, ty, såsom Palmerston en gång yttrade, vill man
veta, hvad som skall ske, måste man fråga andra än
diplomater!» Han önskar en reduktion af våra utländska
ambassader. »Det är ej förenligt med folkets håg och tillgångar
att bereda några af hofvets skötebarn tillfällen att njuta
behaget af soligare länder och öka staberna hos främmande
suveräner.» Statslyxen är ett ondt och måste således bort.
Sverige har icke råd att lysa med dessa grannlåter, denna
diplomati, som icke gör någon nytta. »Om ett land sådant
som vårt skall lysa med något, så är det med allmän
bildning, allmänt välstånd.»**
Blanche var en demokrat af äkta skrot och korn. Sjelf
en folkets son blef han. en folkets man. Hans välde öfver
massorna var nästan absolut. När intet annat hjelpte, måste
han stiga fram, och hur orolig och bullersam hopen än
var, lugnade den sig strax, när August Blanche uppträdde.
Hvarhelst han visade sig, eldande eller dämpande, verkade
hans personlighet nära nog som ett åskslag. Derför låg
det en sanning i Karl XV:s ord: »Du är kung öfver pöbeln»
— om med pöbèln förstås folket! t
Blanche kände äfven till detta folks egenskaper. Hur
hade han ej älskat det, studerat det och lefvat med det I
Hur hade han ej gjort det till sina böckers hjelte 1 Folket
blef sålunda, enligt hans föreställning, oaktadt sin fattigdom
allt annat än pöbel. Folket — det var sanningen,
ärligheten, naturen. »För ett godt och vänligt ord får man det
att springa i elden för en!» ***
1859, när han inträder på riksdagen, är det derför med
känslan, att han är folkets representant. Folket — delta ord
* Bor gar st. prot. 10 dec. 1859.
** Borgarst. prot. 4 april 1866 och Andra kammarens prot.
26 mars 1867.
*** Aug. Blanche: yernbäraren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
