- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
304

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Folktribunen och diktaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

304

FOLK TRIBUN EN OC1I DIKTAREN’.

fordringar; upphjelpa konkurslagen, upphäfva dödsstraffet,
borttaga bysättningstvånget, reformera statskyrkan.

Statskyrkan är för Blanche något helt annat, än den
borde vara. Alla möjliga medel användas för att skydda
henne — eld, jern, kättarbål, tortyr, musik, måleri,
skulptur, arkitektur. Hjelper det? Nej. Och hvarför? frågar han.
»Derför att hon sträfvat att bli och verkligen blifvit en
politisk korporation, ett verldsligt välde med all dess flärd
och hersklystnad, — — blifvit raka motsatsen till hvad
hon var ämnad att blifva, nämligen en kyrka, byggd på
kärlekens, försakelsens och ödmjukhetens himmelska grunder!»
Han klagar öfver dess dogmer, klagar öfver dess former,
hvilka äro desamma som för tre hundra år sedan, tunga,
stelnade, utan lif och utan värme. Och dock, säger Blanche,
är det gudomliga ordet lika väl som allt lefvande rörligt
och stadt i utveckling. Det, som blifvit gammalt,
efterträdes af ett nytt, ett ungdomligt element, som spirar upp
ur det föråldrade, »en ny utveckling af det gudomliga,
skönare och härligare än det som varit har». Kyrkan är ej
en byggnad, ej en korporation, ej en verldslig makt, ej en
stat i staten. Kyrkan är öfverallt, såsom Kristus säger,
»der två eller tre äro församlade i mitt namn», ehuru
dessa ord icke inträngt i katedralen, utan studsat tillbaka
från dess »murade stenmassor, hvilka sträckt sina tornspiror
liksom armar mot skyn, snarare för att skjuta himlen ifrån
sig, än draga den ned till sig, till den jord, hvars skydd,
uppbyggelse och tröst kyrkan alltid borde vara, men sällan
om någonsin varit.»

Andakten bör på intet sätt bindas af tid och rum.
Arbetet kan i många fall äfven vara en gudstjenst. Tag
till exempel landtmannen, der han går ute på åkern. »Med
hvarje fåra han plöjer i jorden, med hvarje handfull korn
han strör deruti, hvad uttrycker han väl annat än en tro
på en gudomlig försyn, på välsignelse från höjden, en tro
på arbetets lön? Och detta», säger Blanche, »är en andakt,
som växer med broddén, mognar med axet och bergås
med skörden in i hans hydda. Jag frågar nu, om icke
denna andakt är lika god som den officiella under de murade
hvalfven?»

Han klagar öfver presterna, som ofta äro en styggelse,
klagar öfver kyrkans och dess bekännares afvoghet nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free