- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
306

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Folktribunen och diktaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

306

F017KTBIBUNEN OCH DIKTABEN.

mörkret. Sà till exempel säger han, då teatern kallas

osedlig, att »den flacka anständigheten–-allt mera

synes blifva rådande», det vill säga den anständighet, som
lyser Bellman i bann, helst ville sätta halskrage och kjol
på Venus och söker göra all humor omöjlig inom
fosterlandet I *

Öfverallt vill han se den mest ärliga öppenhet. Hvar
och en, först och främst den offentlige mannen, mäste enligt
Blanche vara omutlig och ärlig. »En redlig vandel, ett
omutligt sinne, som icke svigtar under hvilka förhållanden
som helst, utan bibehåller sig trots alla påkänningar från
höger eller venster, sådan bör en riksdagsman vara.» Denna
hans förkärlek för det klara och frimodiga låter honom på
riksdagen varmt taga till ordet för den slutna voteringens
utbytande mot öppen. »Att rösta öppet», säger han, »det
är att höja nationalkarakteren, att rösta slutet det är att
förderfva den. Det ena anstår frimodigheten, det andra
för-sagdheten, dubbelheten.»**

Den 16 december 1860 gåfvo omkring 400 personer
i Stockholm en fest för sina riksdagsmän, således ock för
Blanche. *** Naturligtvis höll han tal — hvem skulle
annars talal — och der sökte han framställa idealbilden af
en riksdagsman. »Jag har aldrig kunnat begripa,» — yttrade
han till värdarne — »att någon vill gå krokiga vägar, så
länge det finnes en rak att välja på. Icke heller har jag
förmått inse, hur menniskor kunnat uthärda en beständig
och skarp ordvexling med sitt samvete eller, i fall det varit
något insöfdt, hur de kunnat sitta och vagga detsamma,
som man vaggar och vyssjar ett sjukt, qvidande barn.»
Alltså, det tillhörde en offentlig man — sade han — dels
att vara trogen mot sina åsigter och sig sjelf, dels äfven att

* Borgar st. prot. 17 oktober 1860, Andra kammarens prot.
13 mars 1868.

** Andra hammarens prot. 26 april 1867.

*** Blanche hade sjelf den 4 februari 1860 gifvit en lysande
fest på Odéoti vid Regeringsgatan för sina kamrater i borgarståndet,
riksdagsmän, konstnärer, publicister, litteratörer m. fl. Samlingen
bestod af omkring två hundra personer; man bjöds på en prakttull
tafvelexposition, en orkester spelade; Strandberg, Arnoldson,
Dahl-qvist, Willman, Stjernström, Uddman m. fl., uppförde en pjes på
teatern; Selinders elever dansade.» Supén var splendid och det hela
storartadt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free