- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
307

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Folktribunen och diktaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INTOLERANS.

307

utveckla, frigöra och förbättra dem. Fullständig tolerans är för
en sådan man omöjlig. »Att respektera hvarje öfvertygelse»
— uttrycker sig Blanche — »det är en psykisk omöjlighet,
ty om det vore möjligt, sà skulle den enfaldiga och falska
öfvertygelsen ha lika stort anspråk på högaktning, som den

visa och sanna. Konseqvensen blefve förfärlig. —–

Verlden skall förblifva hvad den varit och är, ett stridsfält
mellan bättre och sämre öfvertygelse^ och i den mån de
bättre undantränga de sämre, i den mån klarnar samhället
och uppspirar den kultur, som utgör sin samtids ära och
stolthet.»

Naturligtvis kan ej den, som hyser en sådan tro, den,
som är viss på att ega rätten just hos sig, den, som i
enlighet med hvad Blanche sjelf yttrade icke representerar sina
valmän, sin kommun, utan sitt lands känsla och förnuft, något
högre, »det evigt rätta och sanna, dessa ord, som i solskrift
stodo tecknade på firmamentet, under det att verldarne ännu
rullade i det omätliga rummet blott såsom massor af dunster
och eld», — naturligtvis kan en sådan man icke bli tolerant,
äfven om han hyllar de mest humana åsigter. Lägg
härtill, att samme man egde en eldig själ, att han ej tyckte
om att blifva vederlagd eller motsagd, att han var en otålig
och uppbrusande natur och i öfverilningens hetta icke vägde
sitt ord, och man inser, att Blanche, oaktadt sin storhet,
lätt skaffade sig motståndare och lätt sårade sin fiende.

Så till exempel hände det under Blanches första riksdag,
samtidigt som han sjelf och representanterna i allmänhet
skakades af den märkliga unionstvisten med Norge, att ett
anslag uppspikades i ståndens plenirum, hvilket kallade
borgarne och bönderna att infinna sig i klubblokalen å börsen
för att rådpläga i ämnet. Inbjudningen förirrade sig till
riddarhuset och presteståndet — hvilket, enligt inbjudaren
Hiertas egna ord, skett utan hans vetskap och aldrig varit
meningen. Presterna kommo ej, men adeln infann sig.
Först begärdes ordet af grefve Erik Sparre. Denne höll
en lysande oration emot Norge. Åtskillige talare följde i
samma stil, och just som grefve Anckarsvärd reste sig för att
tala, framträdde August Blanche, som mer och mer mulnat,
stälde sig i sin vanliga position med tummen i vestfickan,
upphäfde sin röst och höll en dundrande straffpredikan.
»Det förundrar mig visst icke» — sade han bland annat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free