Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Norska unionstvister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
820
NORSKA UNIONSTVISTER.
slutande tillhör Norges statsmyndighet; riksakten innehåller
intet stadgande om riksståthållareembetet. — Hvar och en
af dessa satser utesluter de svenska ständernas påstående så
fullständigt, att det icke gifves utrymme till att förstärka
deras öfvertygande kraft genom deras förening.»
Blanche kände sig kränkt, orolig och upprörd. Han
hade ju för sin del situationen klar. Skulle, tänkte han,
motionärerna segra, då komme äfven friheten att gå under i
dramat, hvilket blefve en helt annan upplösning, än han önskat.
Borgarståndet fattade sitt beslut den 17 mars. Blanche
nedlade sin protest i frihetens namn. »Jag vet i detta
ögonblick knappt hvad jag skall säga, så besynnerligt förefaller
mig det, som nu tilldrager sig här. Det synes, som vore i
denna stund logiken förlamad och rättvisan stadd på flykt
med folkrätten i sällskap. Antingen har en fullständig anarki
inträdt i rättsbegreppen, eller också befinna vi oss i ett
tillstånd af yrvakenhet, som hindrar oss från att se klart,
känna innerligt och tänka förståndigt.»
Blanche var naturligtvis en af dem, som med öppna
armar mottogo de norska deputerade från Stortinget, hvilka
kommo till Stockholm för att närvara vid kröningen. Han
satte sig i spetsen för en fest till deras ära. Han bjöd dem
vara välkomna på supé i Gröna Stugan*. Han valdes i
sin tur att representera borgarståndet, då konung Carl XV
kröntes i Throndhjems domkyrka.
Detta, likaväl som hans uppträdande i frågan, gjorde
att han i pressen — Dagbladet cch Allehanda — utsattes
för de hätskaste och elakaste angrepp. Naturligtvis var han
osvensk, ohederlig, norskvän, fosterlandets fiende och förrädare
etc., och man fruktade i hög grad hans »obehöriga
utflykter», då han nu skulle följa deputationen till Norge.
»Således» — skrifver Blanche i juli 1860-— »fortfar man
ännu att såsom urgrund för alla handlingar anse aktning
först och sist för sig sjelf, hvaremot aktning för sin nästa och
hennes rätt skulle vara en »osvensk» importerad dumhet,
* Den 5 maj besökte den norska deputationen Gröna stugan.
Blanche föreslog skålen för gästerna, Sohlman för skalden Welhaven.
Professor Schweigaard och Welhaven svarade. Den 7 maj gåfvo
riksdagsmän, litteratörer, konstnärer och vetenskapsidkare m. fl. fest
på Fenix. Tal höllos af A. C. Raab, L. J. Hierta, Sqhlman och
Schweigaard. Blanche talade för Finland; hans skål besvarades af
Chydenius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
