- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
322

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Norska unionstvister

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322

KOBSKA UN TONSTVISTER.

af ett tusenstämmigt jubel sjöngo Norges studenter följande
vers af Dietrichson:

»Velkomne til Fjeldet, til fjorden den blå,
I maend uden frygt eller dadel,
Yi slet os pl adelsdiplomer förstå,
Men Norge har også sin adel.
Vort folk jer — af friheden båret —
til frihedens riddere kåred.»

För att fira deputationen, i synnerhet August Blanche,
gafs äfven af norrmännen en bankett på Klingenberg, hvilken,
då flertalet hade rest en annan väg, ej kunde bevistas af
mer än fem svenskar. Den skål, som utbragtes af Stäng
för Sverige, blef under festen besvarad af August Blanche.
»Äfven jag» — sade han — »har vandrat öfver Kölen, har
sett klippväggar framför, klippväggar bakom, klippväggar
öfver, under och på sidorna. Vacker var vägen, och skyarna
lågo så lätta och sommarlika öfver de höga fjällen. Men
bergets konung befalde, och vi stodo i den skönaste dal.
Här vaggade den gula säden för vinden, här var rikt och
här var fredligt, och dock hade dessa ställen varit vittnen
till blodiga bedrifter. Men nu hade kornet vuxit öfver
slagfältet, likasom löfvet skjuter fram och betäcker ruinen. Vi
stego ned till den blånande fjorden, vi trädde in i bondens
stuga; det var samma lif som der hemma, det var samma
blod och starka muskler, och grundlagen hängde på väggen.
Vi trädde in i processionen, in i Nidaros gamla tempel, der
åtta sekler sågo ned på oss. Visst voro skuggorna mörka,
men desto skönare var folkens nutid. Tanken på deras
vänskap och förening, den lyste rikare än kronans glans
och talade om en lycklig framtid.»

I denna mer storslagna och poetiska stil fortsätter han
sitt tal om frihet och union, om Skandinaviens folk, hvilka
ej kunna skiljas, om dessa tvenne ögon under Heimskringlas
panna, af hvilka icke det ena någonsin kunde utstingas, utan
att det andra samtidigt försvagades; om brodermord och
handslag, vexlade öfver Kölen, om ett starkt, enigt och
okufligt Skandinavien*.

* Blanche höll flere tal, bland annat ett för qvinnan, som väckte
stormande bifall. De närvarande svenskarne voro: prosten Gumaelius,
Blanche, Matts Persson, Erik Ersson, Mengel och Lilliehöök, som

\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free