Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Folkpolitik, folkbeväpning och folkhjeltar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 [ FOLKPOLITIK, FOLKBEVÄPNING OCH F0LKHJELT.ÅR.
som, sedan sekler bebodt af normandernas afkomlingar, äfven
räknar förfäder från skandinaviska halfön. Det är i förlitande
derpå, som vi härmedelst våga uppmana våra landsmän att
med några kanoner och klingor af vårt goda svenska jern
bispringa Garibaldi och hans kämpar i deras ädla och
ärofulla kamp för sicilianarne, våra bröder både genom blodets
och frihetskänslans band.»
Uppropets formulering påminner oss om Blanche. Och
Blanche var i sjelfva verket en af rörelsens ledare. Här såg
han något annat än diplomaternas politik. Här såg han
ett fritt folk förena sig med ett annat. Här vexlades noter,
ömsesidiga skrifvelser,’ icke mellan furstarnes kabinett och
ministrar, utan mellan folken och folkens representanter.
Än var det ett löfte om ömsesidiga understöd. Italiens
nationalförbund skref i en adress: »Om italienarne en gång
komma att utgöra en enda nation, skola de söka att
återgälda sin tacksamhetsskuld till den ädla svenska nationen.
Glömmen icke, att mer än monarkerna måste folken sins
emellan vara solidariskt förenade.» Dessa ord uppfattades
af Blanche som en traktat, afslutad mellan två folk, Sveriges
och Italiens. Måtte ej våra ättlingar glömma Italiens löfte!
säger han i en upprörd och inspirerad ton. »Hvad folken
lofva, hålla de, om de lemnas åt sig sjelfva. Sådana löften
hafva goda gerningars egenskap; de lefva i alla tider med
oförsvagad kraft.»* Och när Italiens sändebud, markisen
Torre-Arsa, anländer till Sverige 1861, föreställer sig Blanche,
att denna hans ambassad är Italiens och dess folks bekräftelse
på traktaten. »Handslaget» — skrifver han —- »är redan
gifvet mellan den nordiska halfön och den södra; handtaget
skall, när det gäller, icke heller uteblifva.»
Än var det en förbindelse af fredligare natur, en utan
furstar och diplomater vunnen seger, en hos Europa och
dess nationer gjord eröfring, innefattande kunskapen om ett
svenskt land och folk, kärleken och beundran för detta folks
sinnelag och öfverallt i verlden fosterbröder och vänner. Tack
vare adresserna från borgarståndet och bönderna — »dessa
adresser, som åstadkommo så många förnäma
axelryckningar på Riddarhuset och i presteståndet — Riddarhusets
lycklige imitatör — fick Italiens folk veta, att långt deruppe
bland varg och björn fanns ett bildadt, frisinnadt folk, hvars
* Borgarst. prot. 4 jan. 1860.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
