Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den polska rörelsen och den italienska resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII.
345
Pultava till ett verldshistorisk! nederlag, hvilket satte en
dam för en mycket stor politisk tanke. Denna var intet
annat, än kulturens, civilisationens, vesterlandets och frihetens
korståg mot Östern, hvilken i sig inneslöt barbariet och
despotismen. Bäraren af denna så betydelsefulla tanke blef
då den öfvervunne i slaget vid Pultava, det vill säga den
omtvistade storheten Karl XII. Han, den unge despoten,
upphöjdes till martyr, omskapades till frihetens och kulturens
riddare, och när man ville hugfästa dessa krigares minne,
hvilka hade offrat sig för den verldshistoriska tanken, firade
man dem alla i deras hjelte, konungen.
I uppropet till Pultavafesten uppmanades allmänheten
att anteckna sig för bidrag till en staty öfver Karl XII,
»denne ridderlige konung, som, sjelf den tappraste bland
tappre, ledde dessa hjeltar i striden»; och på festen uppträdde
August Sohlman i talarstolen, klädd i sitt kompanis
skarpskytteuniform, och ordade för en insamling till det
fosterländska ändamålet. Sohlmans oration torde vara typisk för
stämningen, typisk för uppfattningen af konungens karakter,
typisk för vindskiftet i den andliga väderleken. Nu gjorde
man nämligen Karl XII till svenskheten, svensken par préférence,
nationalförsvarets hjelte. »I denna tid» — sade Sohlman —
»då tanken på nationalförsvaret med utomordentlig kraft
genomgår hela folket och eldar så många män och ynglingar
till stora ansträngningar och uppoffringar, nu skulle Karl
XII:s enkla bild innebära en kraftig uppmaning till mandom,
kraft och ihärdighet och till bortläggande af allt falskt prål
och flärd.»
Ännu mer typiska äro Sätherbergs ord i Runor vid
hjeltestoden 1868. Der säger han, att Karl icke var någon
gengångare från vikingarnes och kämpasagornas oroliga ålder.
Der säger han, att Karls mod icke blott var en krigares,
utan äfven en tänkares, ett stort snilles hjeltemod. Karl
vågade nämligen tänka högt om Sveriges folk; Karl gjorde
sig till bärare af en mensklighetens idé och inkastades i
krig ej af smak, men af nödtvång. Dessutom var han ren,
obefläckad och enkel, full af stora tankar, vän af tankens
idrotter, mensklighetens symbol, en man fore sin tid.
En komité tillsattes för den fosterländska saken. Medel
insamlades öfverallt i landet, och den 30 november 1868
aftäckte man bilden af nationens hjelte*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
