- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
348

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den polska rörelsen och den italienska resan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348 DEN POLSKA BÖltEI.SEN OCH DEN ITALIENSKA RESAN.

gaf hans lifliga fantasi en ny riktning; Polen kom hans
ömtåliga känslor att vibrera; Polen och dess folk klappade
pl hans hjerta.

När derför han håller sitt stora tal på Pultavafesten,
gäller det alla kufvade och i bojor lagda folk. Vi äro ett
lyckligt folk — säger han i sitt tal — Men för den skull
böra vi icke glömma olyckan. Gör man det, glömmer man
ju ett stort och skönt bud, »det härligaste bud, som
någonsin gått öfver verlden, budet om kärleken till sin nästa,
kärleken till sina bröder». Så ger han oss en varm bild
af alla dessa olyckliga, hvilka, äfven de, hafva varit fria och
lyckliga. De skaka på sina fjättrar, de spana efter ett ljus,
och hvarje gång bojorna äro nära att brista sönder, hvarje
gång rodnaden till en ny dag gryr, komma deras tyranner
med ännu ohyggligare band, dränkande alla stjernor på deras
himmel i en blodström. Så tecknar han en bild af deras
unga barns uppfostran. Fadern måste utsläcka hvarje
frihetsglöd hos sonen — frihetsglöd ger honom endast fängelse
och schavott! Modern måste se, hur han växer till utan
glädje — icke för att uppdragas till ett starkt och skönt träd,
men blott för att stängas in, antändas och förkolna, nyttig
såsom bränsle på sin tyranns offerhärd, onyttig för sitt land
och aldrig belyst af solen.

Bilden är betecknande för den tid, då den skapades.
Bilden är ju Polen och dess olyckliga folk, och röjer, hvilket
deltagande Blanche kände för Polen. Och denna hans
sympati eger en viss storhet, ty — säger han —
»välönskningen är ett osynligt väsen, men icke maktlöst för
det. Osynlig är vinden ock, men när han samlar sin kraft,
skälfver allt hvad synligt är på jorden. Folkens
välönskningar sopas icke bort med härskarorna, de stiga mot höjden,
de samla sig der; och när de samlat sig i tillräcklig mängd;
när olyckans mått blifvit rågadt, lidandets kalk till botten
tömd; när ur djupen af folkens olyckor visheten, luttrad,
mogen och klar, stiger upp som stjernorna ur det suckande
hafvet, då höjer den evige sin hand, då slår befrielsens timma!»

Sedd i detta flammande ideela skimmer ligger det ju
en viss kraft äfven i sympatien. Sedd i detta ljus blir hela
den rörelse, hvilken fick sitt uttryck i ett poetiskt svärmeri,
i tal, i sång, i möten och adresser, afhandlande Italien,
Garibaldi och Polen, icke endast en lek, en fras, ett
känslosvall, utan en mycken storslagen religiös akt. Blanche var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free