Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den polska rörelsen och den italienska resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLANCHE OCH POLEN.
355
snobbar, som äro färdiga att sälja sitt svenska blod för en
kopp fint karavanté vid ryske ministerns torsdagssoiréer på
Blasieholmen. Det är icke till dem vi tala, ty de betyda intet,
sedan svenska folket en gång vet, hvad det vill. Vi för
vår del skulle betrakta det som en everldelig skam, om
någon man, vare sig ryss eller europé, skulle ett ögonblick
tvifla på, hvar Sveriges sympatier äro i den nu pågående
striden.»*
Blanche var i hög grad nedslagen och missnöjd. Väl
sökte han på alla möjliga sätt elda stämningen. Väl gjorde
han sin tidning till en enda lång protest. Han skref om
Zamoyski, Langiewicz och Rochebrune, om hjeltarne och
hjeltinnorna i den upprörande kampen; om ryssarnes
blodsdåd, polackarnes hjeltedåd, om alla deras olyckliga bataljer
och resningar. Han intog en öfversättning af Bérangers
Poniatowski. Han sade i en artikel om Henriette- Pustowojtow:
»Ett land, som fostrat och fostrar sådana qvinnor, kan aldrig
gå under», — och dock blefvo motionerna om vårt
ingripande i kampen helt och hållet afslagna vid föredragning
i stånden. . ,
Den andra dagen i maj 1863 förehade man frågan till
afgörande hos borgarne. Lifliga sympatier uttalades för
Polen. Hierta anförde några verser af Tegnér: »Ur vägen,
moskoviter, friskt mod I gossar blå i» — men voteringen
utvisade ett ledsamt resultat. Blanche yttrade sig med ovilja
och sorg. »Det är» — sade han — »mer än ömkligt att
höra, hur man här uttrycker de lifligaste sympatier för det
olyckliga Polen, på samma gång man förklarar sig vilja
göra intet för samma folk. Detta är antingen ett skämt
eller ett hån eller också begge delarne. En talare, herr
Hierta, har ganska lämpligt erinrat oss om våra stora skalder.
Nog hafva de sökt rycka upp vår nation, och nog har
också vårt folk lifvats af dem. Det är icke så längesedan
en af våra utmärktaste ännu lefvande skalder i en eldig
sång uppmanade oss att en morgon taga ryssarne på sängen,
och med hänryckning lyssnade vi då till denna lyras slag.
* Den franska tidningen Le siecle angaf Sverige såsom Polens
•naturliga stridsman och räddare. Sverige var kalladt att spela samma
rol i norden, som Piemont i södern. Blanche sade den 2 maj I863
på riksdagen angående ett förbund med Ryssland: »Det är nästan
omöjligt att tänka det, ty den svenska regering, som inginge ett
sådant förbund, hade också innan solens nedgång upphört att regera.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
