- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
357

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den polska rörelsen och den italienska resan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BLANCHE OCH DANMARK.

357

gudinna, hon är mensklighetens genius». Än såg man en
afbildning af det polska frihetsbanéret, hvilket måhända snart,
skref han i sin artikel, blott komme att fladdra öfver en
grafvård med inskriptionen: Ett utrotadt folk — till Europas
vanära!

Blanche’s hat mot kungar och suveräner växte, allt
efter som tiden gick, utan att något gjordes. Den polska
komitén i Paris hade utfärdat ett lågande upprop till Europas
folk. Stormakternas adresser af böjdes af czaren;
stormakternas monarker bibehöllo sitt lugn. Detta var något starkt
för den orolige Blanche. Ega de intet hjerta! utropar
han förtviflad. Ega de ingen medkänsla för ett stort lidande
folk! Nej — svarar han — »de hänga ihop allesammans,
och så länge de icke ogeneradt få betrakta folken såsom sin
enskilda egendom, skola de betrakta dem såsom sina
uppenbara fiender. Kan man under sådana förhållanden tro, alt
Frankrikes och Österrikes herskare allvarligen skulle vilja
krossa Ryssland, som för dem kunde bli ett ryggstöd, ifall
de sjelfva råkade i förlägenhet och vedergällningens dag en
gång uppginge äfven för dem? Men randas en gång denna
dag, då skall minnet af Polens slagtade folk stå fram som
en vålnad ur grafven, rågande måttet af despoternas ill—
bragder. Då har Polens frihetsbanér icke svajat förgäfves». *

Småningom dämpades sympatierna för Polen af
medkänslan för det angripna och hotade lilla Danmark. August
Blanche ensam glömde icke polackarne. Han var så helt
och hållet upptagen af Polen, han hade så lidelsefullt
deltagit i dess kamp, att hans känslor för danskarne blefvo
temligen ljumma. »För Danmark, vår frände» — sade han
— »talar blodsbandet; för Polen, främlingen, tala
blodströmmarna. Det förra försvinner i forsen af de senare.»
Häraf hans egendomliga uppfattning af frågan. Tyskland
är vaggan för Europas hela bildning. Ryssland är mörkrets
och tyranniets förkämpe. Alltså: »Danmark såsom tyskt
blir en lisa emot ett ryskt Polen. — — Polen, segrande,
bräcker Rysslands makt; Polen, besegradt, ökar den. Men
med Rysslands ökade makt växer faran för den skandinaviska
halfön.» Hvad gjorde det för öfrigt, om Danmark blefve
tyskt? Ryssland erhölle en rival vid Östersjön — vi finge
icke en, utan två mäktiga grannar, och »hellre två mäktiga

* Illustr. Tidn. 1863, N:o 30.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free