- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
377

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Blanche och representationsfrågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REFOKM-FESTEK.

377

Kort efter denna fest utfärdades ett upprop att fira ett
annat minne från 1809 — halfsekelsjubileet öfver samma
års grundlag. Den festen vann icke August Blanches bifall.
Så till exempel skrifver han i Illustrerad Tidning: »I de
dagliga tidningarna läsa vi ett program till en sådan fest,
undertecknadt af mycket betitladt folk. I programmet talas
bland annat om de ’välgerningar’ vi hafva vår konstitution
att tacka för, och detta var oss en verklig nyhet, ty annars
har man så väl utom som inom representationen beständigt
hört idislas, att om Sverige någorlunda gått framåt och icke
alldeles legat efter sin tid, så har det varit mera i trots af
än till följd af 1809 års konstitution med dess ståndssplittring
och illa maskerade envälde. Sannt är likväl, att Sverige i
tvenne fall åtminstone tagit verkliga jättesteg, och det är i
onödig lyx och allmän skuldsättning. Också finner man bland
tillställarne af denna ’grundlagsfest’ icke mindre än tre
excellenser och tre ledamöter af f. d. kreditföreningen.»*

Dessa nationalfester eggade och väckte, eldade och
styrkte, lifvade och hänförde. Menniskorna grepos af ett
begär efter frihet, det vill säga på denna tid begär efter
reform. Och när så konflikterna med Norge inträffade, när
sä Italien reste sig mot despoterna, när så den fosterländska
rörelsen fick sitt uttryck i skarpskytteidén, i
nationalbeväp-ningen — då gjorde frihetens och reformens vänner allt
detta till en hel rad af eggelser och maningsrop.

När Blanche vid en diskussion om grefve Anckarsvärds
förslag särskildt betonar de båda rikenas olikhet med hänsyn
till deras rent konstitutionella utveckling; när han i en
jemförelse rikena emellan påpekar, hur afundsvärdt och fritt
Norge är, och hur dess konstitution är ett mönster för en
fri stat — gör han det med en baktanke på de svenska
ständerna. Oupphörligt tager han alla Norges företräden —
saknaden af en adel, stortinget och vetot — och håller dem
som en röd duk framför sina kolleger icke i afsigt att
uppväcka deras afund, utan endast i hopp om att kunna egga
deras frihetstörst. Och när han slutligen insmyger detta
yttrande i sitt tal: »Jag skulle anse unionens upplösning som
en verklig olycka, ty jag har mera än en gång drömt om
den möjligheten, att förr eller senare någon konung af den
dynasti, som har Sverige ensamt att tacka för sin upphöjelse,

* Illustrerad Tidning 1859, N:o 21.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free