Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Året 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»SAMHÄLLET SJUKT.»
389
Allmänheten var kränkt, specielt de liberale, mest August
Blanche, folkvännen och folktribunen. Han såg i alla dessa
tilldragelser ett brott — mot lagen, mot folket, mot
rättskänslan i allmänhet — och så skref han i Aftonbladet 1865
den 29 mars en artikel, »Samhället sjukt», hvilken i viss
mån siade om en omstörtning. *
Först och främst angriper han polismästaren
Wallenberg, hvilken hade erhållit en orden för sitt hjeltemod.
»Folket» — säger han — »har svårt att fatta hur en
tjensteman, hvilken genom att sätta eget godtycke i stället för
gällande lag under halfannan vecka gjort hufvudstaden till
tummelplats för ett tygellöst käppvälde och våldfört den
personliga säkerheten för nära 130,000 menniskor — hur,
säga vi, en sådan tjensteman ännu efter ett helt år kan sitta
qvar vid ett embete, för hvilket han långt före detta visat
sig sakna hvarje erforderlig egenskap.»
Lagarna äro sålunda icke till för högre embetsmän.
»Lagarna äro spindelnät», säger en engelsk författare, »som
fånga de små flugorna, men sprängas sönder af getingar och
bromsar.» Blott när det gäller nedåt äro de mycket snabba.
Då hugga de in på arbetare och småfolk. När
vederbörande i mars månad 1864 öfverföllo med hugg och slag
hufvudstadens befolkning, då hade ett motstånd — säger
* Blanche hade redan förut tagit till ordet i en liknande fråga.
Den 2 juni 1860 skref han i Illustrerad Tid?iing en artikel, »Något
om jemlikhet inför lagen», der han, med anledning af ett par då
nyligen timade händelser, yttrade sig ganska skarpt om
myndigheternas partiska förfarande. Några gesäller hade en qväll öfverfallit och
misshandlat personer, som de mött. De häktades och fingo i månader
vänta på sin dom, inspärrade i fängelsecellen. Några gardesofficerare
gjorde sig skyldiga till samma brott. De »antastade och slogo
fredligt folk, som icke gjort dem det ringaste emot, ryckte sjalar af
qvinnor, förföljde ända in i åkdonet dem, som dit blifvit burna
sanslösa» genom våldsverkarnes angrepp — men dessa officerare häktades
icke, ransakningen bedrefs ytterst slappt m. m. »De hafva
således icke orätt» — säger Blanche — »de som påstå, att lagarna,
skoningslösa mot obildade och obemedlade förbrytare, ofta äro
uddlösa mot bildade och bemedlade. Eller skulle kanske bildningen och
förmögenheten förminska en handlings straffbarhet f I vår tanke
ökas den derigenom i dubbelt mått. Man känner sederna, men hånar
dem derför, att man innehar en bättre samhällsställning. Man känner
lagarna, men trotsar dem derför, att man kan försona dem med
penningar. — — Man utgjuter sin nästas blod och betalar det kanske
mera ogeneradt, än man liqviderar den champagne man druckit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
