- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
390

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Året 1865

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

390

ÅRET 1865.

Blanche — varit lika lagligt, som polisbetjenternas nu gjorda
battonganfall voro olagliga.

Dessutom — hvilken skilnad på förbrytarkategorier! Å
ena sidan menniskor med talanger och med bildning, hvilka
blifvit omhuldade och värnade af samhället, under det att å
andra sidan knappt finnas några kunskaper, icke någon
föresyn, ej heller någon uppfostran, icke någon omvårdnad af
samhället, något skydd, utan folk, vana att i polisen se en
fiende; »det kunde icke undvikas, att lagarna, som stiftats
af samhällets bättre och lyckligare lottade, i någon grad
uppstäldes till förmån för de rike».

Så refererar han de bekanta händelserna —
stadsmäklaren Holm med nära tjugu millioner skulder, han, som i åratal
svindlat och bedragit, men — detta oaktadt — helskinnad
kommer undan, sedan hans affär såsom stadsmäklare
öfver-låtits på ett af hans biträden mot det egendomliga vilkor,
att större delen af inkomsten skulle tillfalla — fru Holm.
Vidare tjenstemannen-ombudet, som går fri derför att, som
det heter, han har hustru och barn, hvilket kommer Blanche
att utropa: »Nå väl! Men hvarför får man så sällan höra
samma rörande ord, när lagen skoningslöst slår ned i de
lägre samhällslagren? Finnas ej hustru och barn äfven der?
Eller har lagen endast känsla för sådana tårar, som upptorkas
med spetsnäsdukar?» Slutligen erinrar han om målet mot
Ries, hvilken under tre långa månader suttit inspärrad, skild
från sina anhöriga, föräldrar och en brud. »Det finns inga
föräldrar, det finns ingen brud bland samhällets
underordnade. Men ett samhälle, der detta och dylikt kan och får
ske, är mycket sjukt, och fara är, att sjukdomen blir dödlig.»

Allt detta är djerft både till språk, syfte och ton, men
erhåller sin förklaring, visar sig i ett nytt ljus, då Blanche
tillägger dessa märkliga ord: »Hans excellens herr
justitiestatsministern låter i förordet till sitt representationsförslag
tydligen förstå, att det någon gång kan bli för sent att
framkomma med nödiga förändringar i en stats författning. Men
det fatala ordet för sent sväfvar mycket närmare öfver det
land, der rättvisan hånas och der likheten inför allmän lag
blott är ett tomt ord. Men derom bekymra sig vanligtvis
de maktegande föga. Kanske le de åt alltsammans. En
Polignac, en Guizot logo också, men slutligen logo de ej,
och Karl X och Ludvig Filip logo ej heller.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free