- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
393

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Året 1865

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REFOBM-LITTKRATUE.

393

en afgörande kamp. När slutligen i maj den olycklige Riex
ännu sitter inspärrad i sitt häkte i Stockholm, fäller man
detta varnande och bekanta yttrande: »Må vi minnas den
sanning, som Laboulaye uttrycker sålunda: la libertè du dernier
des miserables est 1’affaire de tous. Des que les formes legales
sont menacés, des qu’un citoyen est injustement atteint, tous
sont menacés.» —

I början af januari 1865 lät centralkomitén trycka ett
manifest »till svenska medborgare», innehållande en
redogörelse för representationsförslaget och uppmanande stånden
att antaga det vid riksdagen. Först och främst vände man
sig till adelsmännen och presterna, hvilka i en artig och
fint smickrande ton förehöllos det storslagna i att lyda
folkviljan. Förslagets antagande — hette det i skrifvelsen
— »skall ändtligen göra slut på den oro, hvilken, om
förslaget förkastas, hotar att uppflamma till en strid, som
fosterlandsvännen skulle djupt beklaga I» Äfven De Geer sjelf
yttrade i konseljen: »Det är möjligt, att vi ännu icke
kommit nära gränsen af detta för sent, som dock mången gång
oväntadt genljudit öfver andra länder; men jag kan icke inse
något skäl, hvarför närvarande ögonblick skulle vara för
tidigt!-»

Allt detta torde ej hafva fallit reformens motståndare
synnerligen på läppen — de hade icke spått sannt! Trögheten
var förbi och hetsigheten fortfor — och det i sådan grad,
att en och annan talade om det sjuka, utdömda och
förmultnade samhället. Otaliga broschyrer vände sig mot
förslaget, hvilket kritiserades såsom grundläggande ett
penningvälde. Boström uppträdde med en kort och skarp
afhandling, der han i enlighet med sin statslära sade,"att
ståndsrepresentationen »är den enda rätta och förnuftiga
folkrepresentationen. — — Alla andra representationsformer äro
mer eller mindre endast tanklösa och förnuftlösa tillställningar,
hvarigenom vissa medborgare sättas i tillfälle att med sken
af lag och rätt votera och besluta om rättigheter, som icke
egas af dem sjelfva, det vill säga i tillfälle att (skenbart)
lagligen begå uppenbara rättskränkningar eller brott.» En
sådan representation liknar han vid en röfvarhop. »Nu» —
slutar han — »då den okunniga mängden har råkat få hand
oiii staten, så att sjelfva de högste embetsmännen i riket
erkänna sig ledas af henne, nu vill man af pur sinlig råhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free