- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
405

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Året 1865

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SEGERTONER.

405

Under det att man kämpade inom Riddarhusets murar,
kände sig August Blanche orolig öfver utgången. Stundom,
skrifver han, »förefaller mig allt som en dröm. Väl voro
alla omständigheter för framgången, både stora och små, och
ingen var så liten, att den kunde undvaras, men det oaktadt
tviflade jag derpå, misströstade ända in i senaste stunden.
En sådan förmiddag, som den af den 7 december, har jag
ej upplefvat, en förmiddag af den djupaste oro, som kunde
fylla ett menniskobröst, ty måhända mer än någon annan
visste jag, hvad följden här i Stockholm skulle ha blifvit,
derest frågan fallit. Tidigt på morgonen strömmade folk af
arbetsklassen till min gård. ’Nå?’ frågade man mig, liksom
man frågat de föregående dagarna. ’Lugnen er, det går,’
svarade jag, fast jag sjelf hvarken var lugn eller troende.
’Men om det inte går?’ frågade man med allt dofvare
stämmor. ’Då går det bestämdt om ett år, förutsatt likväl att
vi förhålla oss värdigt och att det allmänna lugnet ej blir
stördt,’ svarade jag, och med denna text till ingångsspråk
höll jag en liten predikan. ’Men vi bli icke lugna, icke en
enda minut vänta vi,’ afbröt man mig, innan jag hann säga
amen, och församlingen upplöstes.»

Strax innan han på förmiddagen lemnade Malmgården,
sade han till sin syster: »Var beredd på en katastrof I» Han
bad henne skrufva till alla fönsterluckor i skymningen, gömma
allt silfver och Malmgårdens alla dyrbarheter, ty, sade han,
partierna äro olika, sinnesstämningen är hög, högre än man
vill tro; kommer det till ett utbrott, kunna de bränna huset 1

Arbetare, som mötte honom, frågade hvad han trodde.
Blanche sökte lugna dem med ett segervisst leende; dock
kände han sig sjelf hvarken segerviss eller lugn. Mycket
folk rörde sig öfverallt på torg och gator. Borgarståndets
klubb var besökt ända till trängsel. Deputationer kommo,
deputationer gingo; högstämda och fosterländska tal vexlade.

Så nalkades skymningen, klockan var nära fyra, och
ännu hade ridderskapet och adeln icke slutat. Blanche gick
i borgarståndets klubb och väntade. Då hörde man jubelrop
från folket utanför Riddarhuset. Drabbningens resultat
offentliggjordes på torget, och in störtade kunskapare i
borgarståndets klubb, följda af några adelsmän, som helsades med
förtjusning. Folkmassorna hurrade, lyckönskningar vexlades,
obekanta personer tryckte hvarandras händer, omfamningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free