Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Blanche i »Illustrerad Tidning» och hos de nyliberale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TALAREN.
413
liten skiss. Ja, äfven under året 1867 skref Blanche i Ny
Illustrerad Tidning sju berättelser: Stånddrabantens gård,
Historien om en skeppsbotten, Lurendrejären, Ett brushufuud,
Diamantögon, Farbror Walsterson och slutligen den täcka
histo-rietten En liten jernvägsscen.
Man iakttager sålunda ingen aftyning i hans lif. Äfven
om det rent litterära fältet mindre odlades, använde han sin
kraft och sin talang på sina tal, hvilka äro en praktbukett
ur den tidens retorik. Det fanns knappast en fest, en
kolla-tion, ett litet samqväm, der man ej gjorde anspråk på August
Blanches talarkonst. Blanche var i det fallet popularitetens
offer; mången gång hände det, att han omärkligt smög sig
bort, just när hans auditorium väntade att få höra honom.
Också var det ett nöje att se honom på tribunen.
Hufvudet var tillbakakastadt, handen låg på hjertat, ögonen
sköto blixtar, tåren perlade fram, och hans djupa, klangfulla
och vibrerande röst inlade i hans föredrag stämning och
poesi. *
Hvad Blanche uträttade på riksdagen, minnas vi. Hvad
han i stadsfullmäktige främst ifrade för var, såsom vi erinra
oss, sammanbindningsbanan;** och hvad han i egenskap af
församlingsbo stred mot var Nybrovikens fyllning 1865. På
ett möte i Berns’ salong talade han i frågan. En petition
uppsattes för att frambäras till konungen, och Blanche skref
i Äftonbladet kort fore detta möte: Också en svår sjukdom,
angående Nybroviken. »Hvarför» -— säger han — »fylla igen
det ena vattendraget efter det andra, dessa vattendrag, som
gjort Stockholm verldsbekant? Snart skall främlingen häpen
* Ridderstad skrifver i Regnbågen: »Då han höjde sin röst,
lyssnade man gerna och uppmärksamt till honom. Man väntade af
honom alltid någonting inspireradt. Utom den abandon, som fanns
i hans framställning, gåfvo två egenheter en viss aplomb åt hans
ord. Den ena att eftersatsen till en mening icke så sällan kom nära
nog såsom ett slags epigrammatisk följd af försatsen, såsom en fyndig
kläm, stundom allvarlig, stundom lekande och qvick ; den andra att
ofta nog en liten lätt stamning alldeles ofrivilligt dervid instälde sig,
hvilken föreföll såsom några små observationspunkter eller med andra
ord såsom några tankstreck framför en fyndig tanke, ett godt infall,
hvaraf en eller annan författare stundom brukar begagna sig. — —
I ordet, i tonen och i sättet hörde man, att den varmaste
öfvertygelse städse dikterade uttrycken.»
** Blanche var stadsfullmäktig 1863—1866, då han undanbad
sig återval. År 1867 besökte han verldsexpositionen i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
