- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
417

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Blanche i »Illustrerad Tidning» och hos de nyliberale

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DÖDSTANEAR.

417

Längre fram yttrade han i Sonen af söder ock nord om
Collette, hvilken stupat för en gevärssalva under striden:
»Skola vi beklaga fågeln, när han, träffad af jägarens kula,
dör midt i sin glada sång? Skola vi beklaga solens stråle,
som midt i sitt sköna lopp brytes och dör ibland molnens
nattliga bäddar? Nej, lyckliga Collette 1 Du dog på höjden
af den beundran, man egnat dig, på spetsen af den ära,
du förvärfvat. Trefaldt lyckliga flicka!»

I synnerhet var han rädd för att öfverlefva sig sjelf,
att åldras, hvitna, aftyna och dö — icke endast till kroppen,
själen och fantasien, utan måhända lika mycket hos verlden
och hos samtiden. Så till exempel skref han 1858 med
anledning af Foronis oväntade bortgång: »Ar det då så
afundsvärdt att långsamt åldras, att småningom dö, mätt på
verlden, som kanske långt förut blifvit mätt på oss? Ar det
icke vida skönare och lyckligare att stupa som man står,
att gå som man kommer, lemnande åt efterverlden och
vänners minne en helgjuten bild af manlig skönhet,
lefnadslust och kraft, — att med andra ord försvinna, innan
lockarne hvitnat, innan snillet tappat sin eld och hjertat
sina rosor?»

Kort före sin dödsdag sade han till Jolin: »Jag hoppas
på en hastig död såsom en verklig nådegàfva af lifvets
herre!» —

Sannt är, att spänningen före representationsreformen
efterföljdes hos Blanche af en helt naturlig trötthet. Så är
lifvets lag; så sker det ju alltid, lika väl hos den enskilde
individen som hos folken. Men att Blanche skulle hafva
öfvergifvit den fana han svurit, tröttnat i kampen för de
ideer han hyllade, vederlägger hans lif under de sista
tvenne åren.

Strax efter reformen jublade man i Sverige.
Aftonbladet skref: »Ära vare gud i höjden och frid på jorden
och menniskorna en god vilje!» Stadsfullmäktiges
sammankomst den 8 december öppnades med ett: »Gud bevare
konung och fädernesland!» Festrepresentationen på teatern
samma qväll utgjorde en enda lång hyllning åt konungen.
Der fick man bland annat i en tablå se en bild af frihetens,
jemlikhetens och broderskapets gudinna.

Här och der börja äfven reformplaner dyka upp. I
synnerhet ifrar man för en djupare folkbildning. Så till
exempel talas det om ett nytt skolsystem, hvilket skulle

August Blanche och hans samtid. 27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free