- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
435

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Final

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STATSMÄNNEN OCH SKALDEN.

435

han svara i ett genmäle till författaren. Ja, han skref det
verkligen — dock utan att trycka det — och detta lilla
genmäle är historiens ursprung. »Ni anser» — skrifver
han till författaren af Ekonomiskt, hvilken, säsom bekant,
var bankdirektör Wallenberg — »denna bana för ett tokeri.
-—- — Det har händt förr, att dylika verk hugnats af sin
samtid med en sådan benämning; men efterverlden har ett
annat namn för dem, hon kallar dem storverk. Vårt folk,
ofta beskyldt för långa tiders sömn, spritter upp ibland och
gör något, som tiderna beundra. En dag reser det sig ur
sin säng och säger: jag vill ett föreningsband mellan öster
och vester! Och kanalen springer fram. En annan dag
säger det: Jag vill ett föreningsband mellan söder och norr!
Och sammanbindningsbanan ligger i dagen. Lycklige de,
som få upplefva dessa strålande morgonväkter i ett folks
lif, ännu lyckligare de som få vara bland dem, som draga
ifrån sparlakanen och släppa in solen. Kalla dem gerna
för tokar, om ni vill. Platen är en tok, Nils Ericson en

tok, och jag med, ni har sjelf sagt det, min herre!–-

Om det ej bure på tok oftare, än när poeterna lifvas för
materiella frågor, huru lyckligt vore ej vårt samhälle! Inga
finansiella kriser skulle då uppstå, inga konkurser på
millioner göras, och inga oskyldiga bringas till tiggarstafven,
under det att de, som ruinerat och störtat dem, onäpsta af
lagarne, trotsande allmänna opinionen och kanske just
derigenom tolererade, rida upp igen, bli snöboll på nytt för
att än en gång sluta som lavinen.»

Vid närmare eftertanke började han en skiss — just
denna hans sista om morgonen i paradiset. Tag den och
läs den i Ny Illustrerad Tidning, i numret af den i december
1888, och märk, hur citatet ur ofvannämda genmäle nära
nog ordagrant återkommer i skissen! *

* Jemför med novellen. Nicander säger: »Samtiden kallar
mycket för galenskap, som efterverlden har ett annat namn för; hon
kallar det storverk. Man beskyller vårt folk för långa tider af
sömn, men det händer, att det vaknar ibland, och då utför det
något, som seklerna beundra. Så äfven i det rent materiella. En
dag satte det sig upp i sin säng och sade: Jag vill ett
föreningsband mellan öster och vester! Och kanalen springer fram. — Om
Nicander lefvat i dag, hade han säkerligen tillagt: En annan dag
vaknar det och säger: Jag vill ett föreningsband mellan söder och
norr! Och sammanbindningsbanan ligger i dagen. Han skulle då
såsom nu sett kortsyntheten upptorna siffror på siffror; då såsom nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free