Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Figge Höglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjerta, saktade sitt vanliga lunk och slutade med ett
anständigt gående. Kusken sökte visserligen taga dem ur deras
villfarelse, men fruktlöst. Han slog så han sjelf lackade af
svett, under det att hästarne blefvo allt svalare och svalare,
följaktligen raka motsatsen till det vanliga förhållandet mellan
kusk och hästar.
Hyrkuskdrängarne, hvilka snart upptäckte gerningsmannen
och förgäfves sammanrotade sig för att taga ögonblicklig
hämd på ekorrens medtäflare i vighet, klagade för sina
husbönder och dessa i sin ordning för skolans rektor. Det
var en hel samhällsklass som klagade, och det blef
följaktligen ett storartadt förhör i skolan. Tvenne ledamöter
af Hyrkusk-societén voro närvarande; rektor Tryséns ögon
gnistrade, ty nu var gubben i sitt rätta esse.
»Hvarför sitter du bak på hyrvagnarne, din bångvivang?»
började rektorn förhöret.
»Jo, derför att ingen annan plats är ledig,» svarade
Figge gladt, emedan han nu var inne på sitt älsklingsämne.
»Och hvarför skär du snärten af piskorna?» fortfor
rektorn.
»Derför att jag inte får sitta i fred . . . derför att
kuskarne slå bak,» förklarade Figge med en harmsen blick
på Hyrkusk-societéns ledamöter.
»Ner på bänken med dig, din slvngel!» befalde rektorn;
»och sök nu skära af snärten medan jag slår bak!»
Den stränge rektorn utvecklade vid detta tillfälle en
utomordentlig kraft, väl vetande att han nu svängde ferlan
i närvaro af sakkunniga personer och viljande visa dessa
herrar, att hans sätt att uppdraga fölungar icke var sämre
an Hyrkusk-societéns. Kort och godt, rector scholæ slog
som en hyrkusk, och Figge Höglund, tålig som en
hyrkuskhäst, mottog den förskräckligaste stut som kanske någonsin
gifvits, men hvilken likväl icke hindrade honom från att
samma afton sitta bakpå en hyrvagn, som körde en
kommissarie i gamla Assistansen med familj till »Vänskap och
Välgörande», ett sällskap som den tiden höll till på söder,
Figge Höglund var oförbätterlig.
Utledsen vid Tryséns rotting och Alnanders
salighetslära, började han snart skolka icke blott dagar, utan ock
hela veckor, ja månader, hvilket hade till följd att han en
vacker dag utströks ur skolan. Han saknades likväl mycket
at kamraterna derstädes, ty han var vänfast, pålitlig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
