Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannens andra hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
imtKUSKKNS BEKÄTTMSB».
»Vatten?» upprepade F—d; »hon sofver ju och . . .»
»Hå tusan!» utbrast den visiterande; »nådig frun måtte
då sofva den eviga sömnen, efter hon inte vaknar fast jag
nyper henne i foten.»
Något svar på denna anmärkning följde icke.
»Herrarne torde vara goda och stiga ur,» uppmanade
den andre tullbetjenten, »så ska vi nog bota hennes nåd
som hon är sjuk till.»
Sneglande åt sidan, såg jag först mina begge
passagerare stumma och mycket nedslagna stiga ur vagnen samt
derefter tullbetjenten draga ut den sofvande frun och med
tillhjelp af kamraten bära in henne i tullstugan, utan att
just röja någon synnerlig aktning för könet.
Alla följde efter in och jag med. Bud skickades efter
tullinspektören, hvilken också snart infann sig. Det var en
gammal afskedad major med hvita mustascher och jovialiskt
utseende.
»God afton, herr F—d, hur står det till?» började han;
»jag -har hört att herrn skaffat sig en fru efter sitt sinne,
men att hon redan ligger på bår, stackars liten . . . Mig
åligger då att obducera henne, å vetenskapens och kongl.
tullkammarens vägnar.»
Derefter närmade han sig ett stort bord, på hvilket
man utsträckt kramhandlarens fru, en rätt voluminös gestalt,
men lika stum och orörlig som förut.
»Någon skönhet var hon likväl inte,» fortfor majoren,
»hon var utan näsa, och det var illa, men hon är äfven
utan mun och ögon, och det är ganska nyttigt för en äkta
man . . . Dugtig skalle för öfrigt på menniskan, hon måtte
ha mycket i sitt hufvud hon... Ah! hvad ser jag?...
spetsar, äkta Brusselspetsar förutan all ända. . . det kan
man kalla för ett spetsigt hufvud, ha, ha! . . . Nu komma
vi till bröstet. . . nej men se, men se . . . hela barmen fvld
af de näpnaste ur af franskt guld, det förstås ... ett ädelt
bröst, fast illa kontrolleradt... ett hjerta som både slår
och repeterar . . . Här ha vi magen . . . himmel! inelfvor af
det vackraste siden, silkesstrumpor nog för de elfva tusen
jungfrur och florshufvor för alla kollegier . . . Och benen
sedan, men se bara på . . . tvenne stycken den allra finaste
silkessammet, fast den är svart. . . svarta ben, ha, ha! . . .
hon var till hälften negress, den sköna . . . men gör
ingenting . . . gifve Gud att alla qvinnor hade lika mycket värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
