Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Hagaparken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det syns att herr Höglund är hemma i sitt yrke,»
yttrade herr Lagge försmädligt; »men,» tilläde han något
melankoliskt, »det är sorgligt att se en menniska imitera
något så simpelt som ett kärrhjul . . . Tillåter mamsell
Christine mig att deklamera ett stycke?»
»Ack ja, deklamera, sjung, deklamera!» uppmanade
mamsellen.
Kryddbobetjenten reste sig upp och deklamerade,
härmande Almlöfs röst:
»Blodröd nedgick solen, och ett svartgult moln emottog
dess sista stråle. Blixtarne sköto lågande ned och splittrade
de tusenåriga ekarne på Apenninernas toppar.»
»Ah! det är ur Mazarino, ur Rinaldino!» ropade
mamsell Christine, slående ihop händerna af hänryckning; »ni
har då läst dessa ädla röfvare, dessa odödliga hjeltar, som
så förtjusat mig.»
»Ack! jag har läst dem alla, och jag har sjelf skrifvit
en större roman,» förklarade min rival.
»Ni har skrifvit en större roman, herr Lagge!» fortfor
flickan alldeles utom sig, »och hvad heter den?»
»Röfvarne,» svarade herr Lagge.
»Förmodligen i två delar?» anmärkte jag.
»Hvad har ni skrifvit?» frågade herr Lagge, mätande
mig med en ursinnig blick.
»Ja, hvad har ni skrifvit?» upprepade mamsellen spotskt.
»Ingenting,» svarade jag; »men jag har sett mer än
fyrahundra Mazarinor på Långholmen.»
»Usling!» utbrast herr Lagge.
»Bry er inte om hvad hyrkuskbokhållaren säger,»
yttrade mamsellen.
Jag trodde att min stackars mor skulle få dåndimpen.
Anblicken af henne och mitt nya hyrkuskverk, som jag
tydligen såg köra in i en kryddlåda, bestämde mig för ett
djerft beslut.
»O, mamsell Christine!» ropade jag, sökande imitera
Torslow, »fordra icke att man skall vara en Mazarino eller
Rinaldo i dessa tider med våra uthuggna skogar och vår
kitsliga polis! . . . Men man kan hafva Mazarinos mod i sitt
bröst och hans styrka i sin arm utan att ha fulla längden
af hans figur... Ett ord af er, mamsell, och jag störtar
mig på ögonblicket ner i den brusande skummande vågen!»
tilläde jag, pekande på Brunnsvikens nästan dödslugna yta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
