Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Hagaparken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men icke nog dermed, våra trenne mödrar satte sig
äfven i rörelse efter oss, och i det de sprungo så fort deras
korta knubbiga ben det medgåfvo, stormträtte de under
knuffningar och ifriga bemödanden att sätta krokben för
hvarandra. Det blef ett förfärligt kattrakande utåt vägen
som bär till Haga slott.
Men bäst jag sprang hörde jag ett förtvifladt nödrop
bakom mig. Jag vände mig om och fann min förföljare
ligga framstupa på hufvud och händer uti en hög
brännässlor. Han vrålade så, att foglarne uppskrämda flydde mot
Brunnsvikens andra strand. Denna känslighet för kroppslig
smärta skadade hans sak.
»Det var en faslig menniska att gapa för ingenting!»
hörde jag Christine säga till sin mor; »hur mången ädel
röfvare har ej haft sina tjugo bösskulor i bröstet och sina
goda tretti sabelhugg i hufvudet, utan att han gett från sig
det ringaste ljud!»
Som emellertid folk strömmade till från alla håll, så
nödgades vi i största hast stufva in oss i vår vagn och
lemna Haga. Jag vill icke omtala den stormiga konversationen
uti vagnen, der vi sutto våta och immande som i en
badstuga. Så ändades detta sommarnöje. Tvenne månader
derefter anammades mamsell Christine och hennes sextusen
riksdaler af en skrifvare i jernvägen. Mitt stolta hyrkuskverk
gick upp i rök; men min förre rival, den stackars
Lagge, hade icke heller något för de kol han brände, eller
rättare sagdt, för de byxor han blötte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
