Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni gör orätt, jungfru lilla,» anmärkte Ekelund; »denna
gamla sedel, som ni nu så föraktligt trampar på, har en
gång varit ny, hvit och vacker; men hur söndrig och
befläckad den nu är, har den likväl samma värde som förr
. . . gifve Gud man alltid kunde säga så om menniskan!»
Den vackra värdshusflickan mätte med blicken den
förträfflige skollärarens komiska figur från hjessan till
fotabjellet och föll derefter i det våldsammaste gapskratt.
»Ni skrattar åt mig, och det var illa,» yttrade rektorn;
»jag skulle gerna gråta öfver er, och det vore värre.»
Derpå togo vi våra hattar och gingo.
»Det var en fräck varelse,» yttrade Ekelund sakta till mig.
»Men se,» sade jag, skådande tillbaka, »se, hon står
ännu qvar på den plats der vi lemnade henne, men hon
håller förklädssnibben för sina ögon . . . hon gråter . . .»
»O min Gud!» ropade den beskedlige rektorn och
skyndade tillbaka till henne; »jag var kanske något för sträng
mot er, stackars barn! . . . Jag är en tvärvigge till skolkarl,
jag . . . Seså, var nu inte bedröfvad längre!»
»Jo, jag skall länge vara bedröfvad,» svarade hon
snyftande, »och jag tackar er derför, gode herre! . . . de ord ni
sade mig trängde djupt in i min själ . . . men icke ni, utan
jag sjelf skall gråta öfver mig så länge jag andas!»
»I himlens namn, min snälla flicka,» fortfor den milde,
välvillige mannen, »gråt nu inte mer, bli nu glad igen . . .
Ansigtet blir dubbelt så skönt, när ångerns tår tillrat
deröfver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
