- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 1. Bilder ur verkligheten. Del 1. Hyrkuskens berättelser /
74

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En afton i Aurora-orden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag började oförfärad melodramen, under ett svagt
tremulando af orkestern.

Så är jag ändtligt kommen ibland er.
Från himlars salighet jag skyndat ner.


Fnissningar hördes från alla sidor af salongen, men
hvilka likväl öfverröstades af orkestern, som på sin anförares
kommando spelade forte der det egentligen bort vara piano.
Jag fortsatte:

Jag kommen är bland eder för att höra
De bittra klagoljud, som redan nått mitt öra.


Nu bröt skrattet löst och nedtystade orkestern. Endast
en piccolaflöjt, som af kompositören fått det vigtiga
uppdraget att i högsta instansen skildra både jordens och
himmelens saknad, höll ut i det längsta, men liknade i detta
buller pipet af en jagad råtta, hvilket icke litet bidrog att
öka publikens munterhet samt min och kompositörens
förtviflan.

»Fortfar, fortfar!» ropade denne emellertid uppmuntrande
till mig, oaktadt ångestsvetten stod honom sjelf i pannan;
»bara jag väl kommer in i ess dur så . . .»

Men nu blef icke blott han, utan äfven publiken i sin
ordning afbruten af en qvinnas anskri, det mest hjertslitande
man kunde höra. Jag såg åskådarne i salongen resa sig
upp från sina bänkar, och jag kände mig sjelf på ett
underbart sätt gripen deraf, ty det föreföll mig som om jag förut
en gång hört samma skrik. Jag rusade från teatern, lemnande
publiken, oratoriet och kompositören åt sitt öde. Inkommen
i klädlogen, kastade jag af mig den himmelska skruden,
som beredt mig så föga välsignelse, och drog på mig mina
egna kläder. Hastigt öppnades dörren, och jag igenkände
i den inträdande en af direktionens ledamöter.

»Det gick inte bra i afton,» yttrade denne.

»Jag vet det,» svarade jag, »och hvems felet är, det
vete himlen eller, rättare sagdt, den som hissade ner den.
Teatern måste ha en dålig maskinist.»

»Emellertid gjorde allt det der ett högst obehagligt
intryck,» fortfor direktören.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:09 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/1/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free