Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett nytt missöde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det inte, för du bara skrynklar ner din krage; så vackra
öfverstyng får du inte se på sjelfva hofvet, vill jag lofva;
kanske kungen kommer på balen, jag har många gånger
helsat på Carl Johan och Carl Johan har helsat på mig,
ack hvad han är söt när han äter på Rosendal och ...»
Sandström kom i detsamma och hemtade mig.
»Du är fin som en brudgum,» sade han under vägen;
»var nu bara inte för mycket ödmjuk och tafatt. . . Man
bör alltid sätta sig på sina höga hästar, om än aldrig så
magra, ty gör man det inte i tid, så löper man fara att bli
öfverkörd vid första hörn af salongen . . . Men inte behöfver
du för det skryta öfver att du åker i egna vagnar eller
rättare på dem,» tilläde han skämtande och skrattande på
sitt vanliga sätt.
»Men,» yttrade jag, »konversationen är väl...»
»Prat!» inföll Sandström: »tala om väder och vind,
som en väderspåman, och far ut, som en profoss, mot allt
som är skönt, ädelt och stort. . . Beröm aldrig någon annan
än den du talar med, så framt du vill vinna sympatier . . .
Tala illa så bra som möjligt om allting, och du har genast
verlden på din sida.»
»Det var en hisklig lära,» anmärkte jag.
»Sant, men den är den klokaste en varelse kan följa,
som i första rummet ser på sin egen fördel . . . Vill du en
gäng bli din egen hyrkusk, så måste du följa den.»
»Men jag har hört att sanningen varar längst.»
»Sanningen varar, men dess bekännare förgås; de tömma
giftbägaren med Sokrates, de korsfästas med Kristus,»
»Du blir aldrig din egen, Sandström, aldrig ordinarie
embetsman i staten.»
»Aldrig ordinarie embetsman i staten måhända,» svarade
han, »men alltid, alltid min egen. Lägga armarna i kors
medan skurkarna handla, tiga medan lögnen ryter, det skall
jag aldrig kunna göra . . . Men nog nu härom för denna
gång. Jag får likväl förbereda dig på att det hus, dit jag
nu inför dig, är ett undantag från den vanliga regeln.
General R*** är en hedersman och älskar att se sig
om-gifven af män med talang och intagande qvinnor. God
vän till hans söner, har jag dem att tacka för den lyckan
att möjligtvis i afton få dig till vis-å-vis i en kadrill. Hur är
det, du är ju stor valsör, om jag mins rätt?»
»Jag för temligen bra, har man sagt mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
